Tre scenarier för Sverige genom Corona-krisen
I skrivande stund växer antalet nya registrerade covid-19-fall från dag till dag med tvåsiffriga procenttal i Sverige, resten av Norden, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Spanien, USA och många andra länder. Det sker från delvis olika nivåer, och spridningens rötter varierar, men ökningstakten är förvånansvärt likartad. Värst verkar situationen just nu vara i USA. Det anmärkningsvärda är att tillväxten fortsätter trots relativt kraftfulla, och i fredstid helt unika inskränkningar i människors liv. På de flesta håll verkar det nu vara för sent att slå tillbaka epidemin. Kina, Taiwan och Sydkorea utgör så här långt undantagen.
Exceptionella åtgärder slår hårt mot ekonomin
Trots den unika situationen håller fortfarande många banker kvar vid scenarier som talar om en lättare recession eller möjligen viss BNP-minskning på någon eller några procent under 2020. Redan en något krympande BNP är allvarligt, och innebär en av de djupaste ekonomiska kriserna sedan andra världskriget.
Men andra börjar nu peka på att konsekvenserna av nedstängningen av hela nationer kommer att få betydligt mer omfattande konsekvenser – leverantörskedjor bryts, fabriker står still, inköpsstopp införs, och, i praktiken, näringsförbud som stänger ned hela branscher i månader. Bara den ekonomiska avmattningen kan enligt vissa leda till ett BNP-tapp på långt över 10% under 2020. Goldman Sachs varnar till och med för en nedgång på 25% i USA och finansminister Mnuchin talar om arbetslöshetssiffror på 20%. I sammanhanget ska vi då veta att det är ytterst ovanligt att ett enskilt västlands ekonomi krympt med mer än 10% under ett enskilt år, och att de flesta sådana händelser de senaste drygt 100 åren nästan undantagslöst skett under perioden 1914-45. Det finns alltså skäl till att världens centralbanker nu öser in pengar i systemet, dock med väldigt svagt resultat. Börserna fortsätter som bekant att falla fritt.
Exakt hur dramatiska de ekonomiska konsekvenserna kommer att bli är det idag ingen som vet. Mycket handlar om psykologi, annat om hur långvarig och allvarlig smittspridningen blir i enskilda länder, och redan här inträder osäkerhet då ingen idag vet hur många som egentligen är smittade eftersom bristen på tester är monumental. En ytterligare osäkerhet är på vilket sätt och hur framgångsrikt olika regeringar lyckas stimulera efterfrågan och med olika insatser rädda de företag som nu snabbt är på väg mot konkurs.
Smittspridning på väg mot en topp – men vilken?
Som vi redan noterat är smittspridningen snabb runt om i världen, och de första fallen har dykt upp även i tidigare relativt skyddade områden. Om man antar att de skarpa insatser som redan satts in faktiskt gett verkan, då det ofta gått dagar och ibland hela veckor sedan de sattes in, så är det möjligt att vi på många håll kan få ett likartat förlopp framåt, förutsatt att inte ytterligare åtgärder sätts in. Det är sannolikt mot den bakgrunden som nu sjukhus och myndigheter i många länder rustar sig för en smittspridningstopp inom några veckor. Det gäller Tyskland och det gäller till exempel sjukvården i såväl Stockholm som Göteborg.
Detta fokus på en smittspridningstopp i närtid som seglat upp de senaste dagarna står i bjärt kontrast med de flesta diskussioner som tidigare cirkulerat. Där är förväntningarna snarare att vi får en lång smittspridningsvåg, minst under hela våren fram emot sommaren, eller rent av under både kvartal 2 och 3, eller rent av som en serie spridningsutbrott som sträcker sig 18 månader tills vaccin finns på marknaden.
Att vården nu säger att de väntar sig toppen i närtid ger en annan bild. Den stora frågan då är om det verkligen är TOPPEN på spridningskurvan? Dvs om det är den punkt där ca hälften av alla som kommer bli smittade också har blivit det. Epidemiologerna verkar tämligen eniga om att mättnaden för covid-19 ligger på mellan 60 och 70 %, sedan är så få mottagliga för smitta att varje smittad inte ens klarar av att smitta en person till, vilket leder till att sjukdomen så småningom dör ut. Med den logiken når vi vid 30 till 35% smittade den högsta smittspridningshastigheten, förutsatt att inte olika typer av insatser för att dämpa spridningen förändrar dess förlopp (och förutsatt smittan sprids någorlunda jämnt i samhället, vilket den förvisso inte gör).
Frågan om temporär eller absolut topp har rimligen mycket stor betydelse för de ekonomiska konsekvenserna, då det avgör hur länge världen ska leva i ett ”krigstillstånd”. Om den verkliga smittspridningstoppen, utan ytterligare restriktioner, ligger ca 14 dagar bort kan de länder som nu ligger i ungefär i fas med Sverige, Frankrike, Spanien med flera pusta ut om ett par månader. Det är också vad till exempel förre statsepidemiologen Johan Giesecke antytt i intervjuer. Om vi däremot får en lång hög smittspridningspuckel under resten av våren som kräver omfattande restriktioner, eller rent av en ny stor våg i höst, i kombination med omfattande restriktioner, kommer effekterna bli tydligt större på ekonomin och jobben. Kanske även för geopolitiken. Något som talar för det senare skulle vara att de insatser som nu görs leder till en avmattning i tillväxten av nya registrerade fall. Men det mesta på detta område är dagsnoteringar, om ett par dagar kan bilden vara en annan.
Den berömda tillväxtkurvan – räta linjer eller exponentiell tillväxt? Peter Aldhous / BuzzFeed News, 2020-03-23
Hur många är smittade?
En central fråga om vi vill förstå utvecklingen framåt är hur många som egentligen är smittade. Var det t ex ca 70 000 (ungefär den officiella siffran) som blev smittade i Wuhan, eller är siffran snarare 700 000 eller kanske rent av 7 miljoner? Om det är 7 miljoner har man där nått flockimmunitet och inga fler utbrott är att vänta. Om svaret är 700 000 så har myndigheterna framgångsrikt temporärt lyckats få bort smittan, men den riskerar att dyka upp på nytt med varje utifrån kommande smittbärare som närmar sig staden, om man inte har rigorös uppföljning, vilket man i Kina har.
Låt oss ta Stockholm som exempel. Där har man fram till och med den 22 mars identifierat 760 fall. Eftersom långtifrån alla stockholmare testats och många inte ens märkt att de varit sjuka så är mörkertalet mycket stort. Det kan lika gärna vara 7 600 eller rent av 76 000.
Dock spelar antalet smittade inte så stor roll. Med den tillväxttakt för insjuknande som gällde mellan den 19 och 22 mars så kommer ungefär 35 % av stockholmarna att vara smittade i stort sett samma dag, oavsett vilket tal vi startar på. Mer kritiskt är dock mörkertalet i upptäckta fall. Om vi idag upptäcker 1 % av alla som fått smittan, de flesta utan att märka det eller möjligen som en lättare förkylning, så når vi en smittspridningstopp någonstans i början av april. Om vi i stället antar att mörkertalet är lägre och vi faktiskt fångar upp 10 % av alla smittade, så når vi samma tillväxttopp ca 10 dygn senare. Om vi skulle fånga varenda Coronasjuk stockholmare, så dröjer det ytterligare 10 dygn tills vi når tillväxttoppen, som då kommer vara betydligt mjukare än i det första fallet, och därmed bereda sjukvården långt mindre konsekvenser. Men nu trodde Region Stockholm enligt media den 20/3 alltså att toppen skulle komma om 10 till 14 dagar, dvs i början av april.
(Vi kan tillägga att siffrorna ovan baserar på en något förenklad beräkningsmodell, men avvikelsen är inte avgörande. De bygger också på antagande att spridningen sker jämnt i samhället, vilket naturligtvis inte heller gäller fullt ut. Däremot är resonemanget giltigt som illustration av virusspridningens generella mekanismer.)
Kommer toppen plattas ut till sommaren?
Låt oss återgå till den verkligt stora frågan för ekonomin, nämligen hur länge detta kommer att pågå. Om nu regeringarna runt om i Europa lyckas med sina tillplattningsstrategier så att tillväxttakten avtar, kurvorna blir linjer (vilket de på vissa håll redan är) med en sakta tillväxt av nya fall dag för dag, vad händer då? Vården får successivt mer att göra. Beredskapsläget i samhället fortgår. Skolor håll stängda och arbetsplatser står tomma. Den räta tillväxtlinjen viker ändå inte nedåt. När ska man då släppa på restriktionerna och låta hjulen börja snurra igen? Kommer politikerna våga det? Kommer de kunna stå emot ett växande tryck från näringsliv, arbetslöshetssiffror och konkurser?
Om vi på grund av framgångsrika åtgärder framemot sommaren så kommer spridningen sannolikt ändå avta när vädret blir varmare, även om ingen verkar vara säker på när detta sker, då virusets egenskaper delvis är okända. Men om bara 10 till 30 % av befolkningen vid det tillfället är immuna så är risken stor att det tar fart igen. Det är då vi landar i det verkliga dubbeltoppscenariot, med risk för nya skarpa restriktioner och en för ekonomin och jobben en riktigt tuff höst.
Tillplattningsstrategin blir extra intressant när vi betraktar länder som redan vid relativt begränsad smittspridning satt in omfattande insatser och stängt sina gränser. De försöker uppenbarligen att hålla smittan borta i väntan på vaccin. Men i en integrerad global ekonomi, hur länge kan de göra det? Om det dröjer 18 månader till ett utprövat vaccin som människor vågar ta, kommer befolkningen stå ut med att leva i ett undantagstillstånd under tiden?
Planera för alternativa scenarier
Den stora frågan vid sidan om vårdens förmåga att möta ”toppen” är hur länge medborgare och företag härdar ut i ett undantagstillstånd, och hur länge ekonomin klarar de påfrestningar den utsätts för. Och påfrestningarna styrs i mycket stor utsträckning av hur länge undantagstillståndet gäller.
Som framgår av resonemangen ovan finns det en lång rad tänkbara scenarier på övergripande nivå. Det enda vi med säkerhet vet är att vi behöver planera inte bara för det mest sannolika, utan också för det extremt osannolika. När man därtill gör detta ur ett bransch- eller företagsperspektiv tillkommer ytterligare frågor, utöver spridningshastighet och statliga interventioner som vi redan diskuterat.
Det går dock inte att hantera hur många osäkerheter och alternativ som helst på ett meningsfullt sätt. Därför gäller det att använda någon av alla metoder som finns för att systematiskt arbeta sig igenom olika scenarier. Det kan vara enklare ”what-if”-scenarier där man i flera led tänker igenom konsekvenserna av en enda händelse eller ett skeende. Det kan vara ”fyrfälts”-scenarier som bygger på att man laborerar med två av varandra oberoende osäkerheter. Det kan vara scenarier som modelleras fram genom kombinationer av osäkerheter. Poängen är att göra detta systematiskt och att se till att få med de mest relevanta frågorna, kort sagt att man täcker upp så mycket som möjligt av den för frågan eller verksamheten mest centrala osäkerhetsrymden, och vad dessa scenarier kan innebära för branschen eller den egna verksamheten.
Tre vägar genom Coronakrisen
Jag vill här lyfta fram tre scenarier som just nu, utifrån frågorna ovan, framstår som i dagsläget och ur svensk horisont mest sannolika vägarna genom Coronakrisen. Det är tre scenarier som kommer att ha väldigt olika konsekvenser för företag, branscher, ekonomi, nationer och världssamfund. Dessa konsekvenser lämnar vi till stora delar hän här, liksom specifika detaljer på till exempel branschnivå.
Vad kan vi ta för givet?
En lång rad ytterligare faktorer, utöver de två om spridningshastighet och statens agerande, kommer naturligtvis att påverka scenarierna. Det är dels de faktorer som kan beskrivas som en bakomliggande fond av relativt säkra trender och fakta mot vilka samtliga scenarier utspelas. Ett exempel är digitaliseringen av arbetsprocesser, möten och affärer, som redan tagit fart och som kommer fortsätta accelerera, speciellt i det fall krisen blir utdragen. En annan är att vi kan vara rätt säkra på att oavsett vad som sker i övrigt så kommer det internationella resandet försvåras avsevärt, eftersom länder valt olika strategier. Nationer som valt en containerstrategi och lyckats begränsa den inhemska spridningen, eller rentav helt få bort den, kommer inte lättvindigt släppa in resenärer från andra länder utan omfattande tester och karantän. Därmed kommer även rena transporter över gränserna att försvåras på många håll. Då det mycket väl trots detta kan komma att blossa upp nya epidemier i dessa länder kommer restriktioner sannolikt också att slås på och av vilket minskar förutsägbarheten ytterligare.
Jokrar som förändrar spelplanen
Utöver den ”säkra” fonden finns också en rad jokrar som kraftigt kommer att påverka utvecklingen, även om vi inte riktigt vet när detta sker. En är risken för en global finansiell kris som snabbt kan få regeringar att byta strategier. Två andra är medicinska, och handlar om när det dels kan finnas mediciner som kan lindra effekten av viruset och därmed få ner antalet allvarligt sjuka och döda, dels när det kan finnas ett verksamt och väl utprövat vaccin.
Redan idag finns det över femtio, för andra tillämpningar testade och godkända, läkemedel som nu utvärderas i laboratorier världen runt. Vissa indikationer talar för att något av dessa redan i maj kan finnas i kliniskt bruk, och malariamedicin ordineras redan idag i vissa fall. Hur effektiva de kommer att vara och hur snabbt produktionen kan växlas upp och mediciner rullas ut globalt är dock osäkert. När det gäller vaccin är osäkerheten än större, även om den första vaccinen redan börjat testats på människor. Ett trettiotal forskarlag världen runt tävlar nu med varandra om att hinna först. Det är möjligt att dessa vaccin, när de väl testats i mindre skala, snabbt kan tas genom den kliniska prövningsfasen och finnas framme redan till hösten, men frågan kvarstår hur många som då törs ta dem, med svininfluensan i färskt minne. Ett mer realistiskt datum ligger enligt de flesta därmed bortemot 18 månader fram i tiden. När ett tillförlitligt vaccin väl är på plats kommer dock bilden förändras väsentligt.
Scenario 1: När kriget dragit förbi
När vi sommaren 2020 blickar bakåt ser vi en tid av plåga, men också att människor och företag redan i maj kunde börja blicka framåt och planera för bättre tider. En snabbt accelererande smittspridning fyllde visserligen sjukhusen till bredden, men genom att äldre till sist hörsammade uppmaningarna kunde den värsta plågan undvikas. Så snart belastningstoppen var passerad deklarerade epidemiologerna att bättre tider var på väg och att kulmen nog var passerad. Det gällde i Sverige och en lång rad andra västländer där man antingen uttalat eller outtalat, men medvetet valt att satsa på flockimmunitet, eller där man försökt begränsa smittan utan att riktigt lyckas, eftersom medborgarna inte orkat med isolering och restriktioner, eller för att belastningen på ekonomin blivit outhärdlig och myndigheterna av rena överlevnadsskäl tvingats lätta på restriktioner.
Visst har de ekonomiska påfrestningarna varit omfattande och mängder av människor blivit arbetslösa då företag tvingats till kraftfulla nedskärningar eller rent av gått omkull. Statliga insatser, om än omfattande, har inte räckt på långt när för att rädda näringslivet och jobben. Genom att vägen från smitta till topp varit relativt kort har dock de ekonomiska skadorna och det mänskliga lidande de åsamkat kunnat begränsas. Bristen på vårdplatser och material och den enorma belastning som sjukvården utsatts för under kort period har dock kostat många människor livet.
Scenario 2: I väntan på vaddå i nedsläckt land
Många är de politiker och experter som förbannar såväl sig själva och omständigheterna. I backspegeln skulle man valt en helt annan väg, och inte minst, man borde förstått stundens allvar långt tidigare än man gjorde. Allt för lite gjordes alltför sent och smittan hann sprida sig till en nivå där den inte lät sig tämjas, hur hårt och med hur omfattande medel man än försökte. Inte ens pansarvagnar, militär och verkligt kännbara ekonomiska straff räckte för att undvika att smittan spreds vidare.
Trots mer eller mindre total nedstängning av alla företag och samhällsfunktioner gick det inte att riktigt trycka ner spridningstalen till under ett, för att på så sätt få smittspridningen att successivt helt försvinna. I själva verket lyckades få länder ens hålla smittspridningen på konstant nivå, för varje vecka ökade sakta antalet insjuknande, även om nivåerna var relativt låga och långt från någon spridningstopp. Att lätta på trycket var inte heller så lockande, för så snart man gjorde det så satte det igång igen. Och när sommaren väl kom så berodde inte den efterlängtade avmattningen på en framgångsrik smittbekämpning utan på ren och skär värme.
Eftersom så få blivit smittade och inget vaccin fanns som kunde råda bot på farsoten, var den tillfälliga lättnaden heller inte mycket till lättnad. Hela våren hade varit en utdragen isoleringsplåga och få hade ens vågat tänka på semester. Resor kom absolut inte på tal, då de flesta gränser var stängda och på många håll fanns kraftiga restriktioner även för resor inom landet. Stora delar av turismindustrin hade helt försvunnit. De flesta företag, förutom några av de marknadsledande som hade förstatligats, var i konkurs. Restauranger gapade tomma och inte ett enda liveevent hade ägt rum på månader. Människor hungrade efter möten, men kunde inte erbjudas några eftersom ingen riktigt hunnit planerat för dem, många av arrangörerna hade gått i konkurs och hade ingen lust att på nytt ge sig ut i osäkerhet.
Under sommaren drog en del av utelivet igång på nytt när restriktionerna lättade, men det blev mest enklare lösningar av pop-up-karaktär på de caféer, restauranger och butiker som slog upp portarna under den sommar då gatorna på nytt fylldes. Alla visste att snart kommer en höst med nya restriktioner och brist på sociala kontakter. De enorma ekonomiska insatser som gjorts hade visserligen kunnat rädda jobb, men hur länge skulle man orka. Många frilansare och gigare hade också hamnat utanför de skyddsnät som slängdes ut över ett sjunkande folk. Även om folket undrade så fanns en fighting spirit kvar som gjorde det möjligt för politikerna att fortsätta sin delvis framgångsrika kamp mot den lede fi. Ännu hade ju inte vården kollapsat, även om priset för framgången varit högt. Och än var det inte slut.
Scenario 3: Politisk omvändelse under galgen
När idén om att man med hårda medel och för en demokrati unikt långtgående metoder skulle kunna trycka tillbaka farsoten, in i den håla den en gång kommit ifrån, visat sig förmäten, började politikerna ifrågasätta sina tidigare metoder. Sommaren var i annalkande och fram till nyss hade spridningen fortsatt uppåt, om än i långsam takt. Att den nu ebbade ut var bara lugnet före stormen, och kostnaderna för det som nu började kallas ”det stora misslyckandet” hade varit mycket högt. Stängda gränser, brutna produktionskedjor, och under långa perioder nedslängda arbetsplatser och fabriker hade kostat på. Bristen på förutsägbarhet gjorde att det mesta stod still och en ny normalitet som skulle kunna kallas apati hade börjat breda ut sig.
Det faktum att olika länder valt olika vägar komplicerade förhållandena ytterligare. Medan hjulen knappt stannat på vissa håll och på andra håll börjat rulla på nytt redan i april, ökade konflikterna mellan länder. Det Europa som skulle hålla samman höll i stället på att falla isär, och priset för sönderfallet var högt. Alltfler, med näringslivet i spetsen, hade i månader pekat på de katastrofala följderna av en misslyckad isoleringsstrategi. Ett par månader hade många med hjälp av massiva statliga insatser kunnat uthärda, men en ny nedstängning när hjulen nyss börjat rulla igen skulle bli dödsstöten, predikade de. Och då tänkte de på hösten. Det ena landet efter det andra lämnade därför den tidigare strategin bakom sig, och satsade i stället på att rusta upp vården för att klara höstens anstormning av nya vårdbehövande.
Dags att tänka till, dags att blicka framåt?
Tre möjliga scenarier för vår nära framtid. Något känns kanske mer sannolikt för Sverige än de andra, men ingenting är säkert. Därför behöver vi utforska dem alla, och fler därtill. Vilka konsekvenser får dessa scenarier för just din verksamhet, i och genom krisen och därefter? Kanske det finns det också andra Coronarelaterade frågor som är mer relevanta för just er? Om ni inte redan gjort det så är det hög tid att på allvar förstå konsekvenserna av de olika scenarier som ligger framför i närtid.
Troligen är det också hög tid att samtidigt börja blicka bortom krisen för att förstå hur förutsättningar kan förändras på lite längre sikt, dvs om ett halvår, ett år eller arton månader. Vad blir det nya normala i arbetslivet och i olika branscher? Hur kommer politik, investeringsvilja och samhällsmodeller att påverkas? Vilka blir effekterna på skatteintäkter och synen på staten, EU och övernationella organ? Hur påverkas globalisering, konsumtionsmönster, hållbarhet och klimatsatsningar, just-in-time-logik, resande och globala värdekedjor? Blir det rent av Kina som nu slutligt tar över den globala ledartröjan?
Frågorna är många! För de allra flesta är det ett gyllene tillfälle skaffa försprång mot framtiden genom att redan nu försöka förstå vad som kan bli resultatet av vår kanske största globala kris på över hundra år. Den där svarta svanen vi alla talat om, men som få tänkte på som ett litet runt virus.
Något som behöver bollas?
Behöver ni hjälp med att identifiera de i närtid mest relevanta scenarierna för er bransch eller verksamhet, eller kanske borra i konsekvenserna för just er av scenarierna ovan? Eller bara hjälp att lyfta blicken bortom det akuta skeendet?
I snart 30 år har vi på Kairos Future jobbat med hur man skapar tankereda i oredan genom att systematisk arbeta sig igenom alternativa framtidsscenarier. Slå en signal eller skicka ett mail om du känner att det vore bra med lite coachning, mer systematisk tankehjälp eller kanske för att engagera fler i en perspektivhöjande planeringsprocess. Det mesta går utmärkt att göra på distans.