What’s NXT: Framtidsbarometern – i den andra vågen
Efter en lugn sommar och tidig höst där vi frågade oss om det skulle bli någon andra våg av covidpandemin i Sverige har vi under senaste månaden fått svaret. Ökningen i smittspridning som vi noterade i andra halvan av oktober har nu utvecklats till en riktig andra smittovåg. Antalet bekräftade fall har skjutit i höjden, och trots att enbart dessa inte går att lita på som ett mått på andra vågens omfattning jämfört med den första i vår – testkapaciteten är mycket högre idag – tyder antalet covidpatienter inskrivna på sjukhusen att andra vågen än så länge är cirka hälften så omfattande som den första.
Slutet är inte i sikte
Vi är tillbaka om inte på ruta ett, så på ruta två eller tre, ungefär där vi var i maj. Och visst börjar vi tröttna, och har tappat större delen av det hopp som fanns i slutet av sommaren att vi skulle vara av med viruset i god tid före nästa höst.
Det gäller i alla fall om vårt medlemsnätverk Kairos Future Friends kan tillåtas tala för landet i någon grad. Framtidsbarometern går ut till dem med jämna mellanrum och med hjälp av deras svar tar vi pulsen på stämningen där ute när det gäller coronaviruset, Sverige, och framtiden.
Denna månad hade vi 307 respondenter, och den första frågan de fick svara på var när de trodde att pandemin skulle anses vara över.
Redan i början av andra vågen vid förra utskicket hade andelen pessimistiska ökat kraftigt jämfört med början av hösten, då en del av oss som jobbat hemma under flera månader förberedde oss på att åtminstone delvis återvända till arbetsplatsen. Trenden befästs i senaste mätningen och visar till och med på ännu ett litet steg i pessimistisk riktning.
Rapporter om att regeringen gjort preliminära överenskommelser om leveranser av vaccin och att immunisering av prioriterade grupper planeras inledas i januari nästa år verkar inte ha haft någon märkbar effekt på andelen som tror på en lösning under nästa vår – från 13% optimistiska i september till försumbara 3% i november. Kanske har vi slutat våga hoppas efter bakslag efter bakslag?
Nu går det bakåt
Vi ser samma effekt när det gäller vår ”krisskala”. Vi har ända sedan början av krisen frågat vårt nätverk hur de klarar krisen, är de vilsna och omtumlade eller är den strategiska riktningen klar? Glädjande nog har själva krisandet gradvis sjunkit, och svarsprofilen har stadigt förflyttats mot riktningen ”nyorientering” under året. Dock såg vi förra månaden ett trendbrott, där den begynnande andra vågen verkar ha slängt grus i en hel del maskinerier.
Den trenden befästs (och förstärks en liten aning) i senaste mätningen, och efter en tillfällig topp i självförtroendet i september är vi nu tillbaka på försommarens nivåer.
Ställ in! Ställ in!
Frågan många ställer sig nu är hur det blir med julen. Kan vi resa? Kan vi träffa släkten? Det är ännu oklart, och mycket kommer att bero på hur andra vågen utvecklar sig under de närmaste veckorna. När det gäller arbetslivet verkar vi mer eller mindre ha skrivit av möjligheten att återgå till normalt jobbande under detta år och början på nästa.
I början av sommaren när kurvorna pekade nedåt trodde vi att vi i stor utsträckning skulle kunna återgå till arbetsplatserna i höst. Sen efter sommaren, när siffrorna inte fortsatt ner utan hängt kvar mer envist än vi kanske tidigare trott, blev vi mer försiktiga och tänkte att det nog fick bli mest hemarbete ett tag till. Nu när smittan väl tagit fart igen tycks vi mer eller mindre ha släppt tanken på att kunna komma tillbaka överhuvudtaget – utom vid enstaka undantagssituationer – någon gång inom de närmaste tre månaderna, kanske över huvud taget innan större delen av befolkningen är vaccinerad.
Det blir inget
Även om det går för många att utföra sitt arbete hemifrån är det vissa saker som är svårare att göra ordentligt på distans, som konferenser, seminarier och workshops. Även där tycks vi ha givit upp hoppet om att kunna återgå till viss normalitet under de närmaste månaderna.
Vi var hyfsat hoppfulla i början av sommaren och backade lite i slutet av augusti när inte så mycket hänt som vi hoppats, och med nya riktlinjer från myndigheterna i andra vågens spår har även de begränsade förhoppningar vi hade då grusats. Från att en fjärdedel räknade med att undvika att all sådan aktivitet för två månader sedan, säger nästan fyra av fem detta idag.
Jämmer och elände
Långvariga kriser tär på oss. Speciellt tärande är det att se hur synbara framsteg som byggts under månader suddas ut på ett par veckor. Hoppet om en kort kris fanns där i våras och levde under försommaren. Men sedan hände inte så mycket, och hoppet kändes allt svagare. Sen slår andra vågen till ovanpå det och sätter till och med julen under hot. Samtidigt går stora delar av näringslivet på knäna, trots rejäla statsstöd. Besöksnäringen och kultursektorn blöder. Befolkningen är rastlös och stämningen blir allt hätskare mellan de som tar hårt på restriktioner och rekommendationer och de som inte orkar längre.
Den goda viljan sinar
Känslan av enighet som fanns i början av krisen när vi alla fick en gemensam fiende att bekämpa har sjunkit undan, och frustrationen är på topp. Sedan början av krisen har vi frågat respondenterna hur de uppfattar samhällsklimatet. Under krisens två första månader tyckte de flesta att det blivit bättre; att krisen gjort samhällsandan varmare. Vi klarar detta tillsammans, hette det. Men allteftersom krisens upplösning dragit ut på tiden har den inledande positiva stämningen klingat av. Det är i sig inget märkligt – extraordinära omständigheter tenderar att bli ordinära när vi vant oss vid dem. Mer oroande är att andra vågen verkar ha lett till en försämring i samhällsklimatet som inte enbart är en återgång till en sval neutralitet.
Just under sista månaden har andelen som tycker att stämningen försämrats sedan före krisen ökat kraftigt. Nu är det cirka fyra av tio säger ”bättre” och lika många som säger ”sämre”, och de som tycker sämre tar i något hårdare i sin bedömning (fler säger ”betydligt kallare” eller värre än ”betydligt varmare” eller bättre). Kanske har vi ledsnat och tar ut frustrationen på varandra.
Vi skulle ju slippa det här
Ett annat tecken på tilltagande missnöje är att det starka stöd som den svenska linjen åtnjutit under sommaren har minskat igen.
Inställningen var ambivalent men övervägande positiv vid midsommar, trots en vår av relativt många dödsfall jämfört med de flesta länder. Vi kan spekulera att en del av detta stöd berodde på en föreställning att stor spridning under våren skulle innebära bättre skydd mot en andra våg jämfört med om man varit mer aggressiv med begränsningar och nedstängningar tidigare. Våra siffor är förenliga med detta:
Notera att stödet tilltog under sommaren och tidiga hösten allteftersom smittsiffrorna höll sig låga medan andra länder fick erfara andravågor, och backade en liten aning när de steg i oktober. Nu är det november och vi har nya restriktioner och en tilltagande smitta som vi kanske både hoppades och trodde att vi skulle slippa efter en svår vår. Förtroendesiffrorna har då också backat rejält, och är med ens tillbaka på de mer ambivalenta nivåerna från i juni.
Är det fler katastrofer på gång?
November har varit en tuff månad, och 2020 ett tufft år. Men vad finns det för hot längre fram, och hur påverkar årets osäkerhet, frustration och trötthet våra rädslor inför vidare katastrofer på lite längre sikt? När denna kris är slut – må det vara i vår eller inte ens snabbt nog för att rädda nästa jul – kommer vi då ägna vår tid åt att oroa oss för och förhoppningsvis förbereda oss för nästa kris? Och vad är nästa kris?
Finanskris nästa, sen en till pandemi, kriget kommer sist eller inte alls
Vi frågade våra respondenter om vad de tror om riskerna för en ny pandemi. När kommer vi att drabbas av nästa? Och när kommer en ny finanskris? Alla dessa kriser har dessutom en tendens att orsaka politiska slitningar. När har vi krig i Europa igen?
Även om finansmarknaderna klarat krisen något bättre än stora delar av den reala ekonomin tror många att de enorma kostnaderna pandemin för med sig till slut måste få allvarliga systemiska konsekvenser. Notan måste betalas även om det är långt ifrån ett kalas vi haft, och en stor majoritet tror att vi har en finanskris på halsen före 2025.
Nya pandemier tror man också på, men kanske inte riktigt lika snart. Vi kan hoppas på att vi lärt oss något om beredskap denna gång, för enligt Kairos Future Friends är oddsen två mot ett på att vi utsätts för nästa inom tio år. Enda ljusglimten är att man inte är lika benägen att tro på väpnade konflikter i Europa under 2020-talet i krisernas spår. Bara 30% tror detta, och nästan lika många tror att vi aldrig kommer att se det igen.
Sista framtidsbarometern i år kommer i veckan före jul. Då får vi se om utsikterna är lite bättre – eller om allt ser ännu värre ut.
Vi vill veta hur näringsliv och offentliga organisationer ser på sin framtid och jobbar med omställningen till post-coronasamhället. Därför har vi startat Kairos Futures Framtidbarometer, där vi via vårt nätverk Kairos Future Friends tar pulsen på företag och organisationer för att följa utvecklingen.
Följ Kairos Futures Framtidsbarometer för att hålla dig uppdaterad.