Kompetensbristen fortsatt det största orosmolnet
Envis aprilsnö har smält, påsken har passerat och det är bara två månader kvar till midsommar. Ljuset är här på riktigt och sifforna på termometern klättrar uppåt. Annat klättrar också, som styrräntan – riksbanken har höjt den igen i ett försök att få andra siffror att sluta klättra.
På tal om siffror, hur ser det ut med Framtidsindex? Är det vår i luften för våra Kairos Future Friends denna månad? Medlemmarna i detta vännätverk som får svara på framtidsbarometern varje månad består av omvärldsintresserade i privat, offentlig och icke-vinstdrivande sektor, en majoritet i ledande ställning. Denna gång har 411 personer svarat, och det ser ut som om framtiden är… ännu lite dystrare än tidigare.
Framtidsindex är en sammanvägning av svar på fyra frågor: hur är stämningen på arbetet, planerar man ökning eller minskning av personalstyrkan, är synen på branschens framtid positiv eller negativ, samt kommer det närmaste årtiondet att präglas av optimism eller pessimism?
2023, det nya 2022
Framtidsindex föll kraftigt under 2022 till följd av krig, inflation och energikris, men återhämtade sig lite mot slutet av året. Kanske tänkte man då att det värsta var över? Tyvärr har 2023 inte inneburit mer optimism under hot om lågkonjunktur, istället har framtidsindex glidit längre och längre ner och har nu bjudit på två absoluta bottennoteringar i rad. Denna gång är det stämningen på arbetet som tappat mest av de fyra frågorna som tillsammans utgör framtidsindex, medan vi kan notera mycket blygsamma uppgångar i frågan om personalstyrkan samt optimismen i samhället framöver.
Offentlig sektor med allt större kompetensförsörjningsproblem
I förra Framtidsbarometern noterade vi att kompetensförsörjningen är en av de viktigaste strategiska framtidsfrågorna bland Kairos Future Friends, jämte hållbarhet och digitalisering. I privat sektor var de tre relativt jämbördiga, men i offentlig stod just kompetensbristen ut som det stora problemet.
En uppföljning av en tidigare fråga i månadens Framtidsbarometer antyder att den skillnaden kan vara en sentida utveckling. När vi ställde frågan ”I vilken utsträckning är kompetensbrist ett problem för din organisation?” i november 2021 kunde vi se att nästan 90% hade problemet i någon utsträckning, varav knappt hälften hög eller mycket hög.
Däremot fanns då inga genomgående skillnader mellan privat och offentlig sektor. Privata företag var både lite mer benägna att säga ”inte alls” och ”i mycket hög utsträckning”. Denna gång har ett mycket tydligare mönster framträtt i svaren på samma fråga.
Offentlig sektor har nu, på ett mycket tydligare sätt, större problem med detta än privata företag. Förutom att andelen ”inte alls”-svar från offentlig sektor halverats har andelen ”i hög eller mycket hög utsträckning” ökat från 41 till 52 procent – motsvarande förändring för privat sektor är från 44 till 37 procent.
Är detta en statistisk illusion eller ett tecken på ett accelererande problem för offentliga organisationer? Det är ännu inte klart, och vi får vänta till nästa uppföljning för att få nästa pusselbit.
Det viktigaste kompetensbristproblemet är … kompetensbrist
Att ha problem med kompetensförsörjningen kan betyda många olika saker. Är det svårt att få medarbetare överhuvudtaget? Eller är det svårt att få tag i just den där specialistkompetensen utan att betala för mycket? I månadens Framtidsbarometer har vi försökt ta reda på lite mer i detalj vad är det är för problem våra Friends har. Av följande alternativ fick respondenterna välja max två:
Det absolut populäraste svaret är att det helt enkelt finns för få med den kompetens som efterfrågas på marknaden. Vad detta innebär exakt är svårt att veta utan att fråga mycket mer specifikt vilken kompetens som avses och hur snäva kraven är. Med ett mer kritiskt öga kan svarets popularitet kanske förklaras av att det lägger ansvaret för problemet ute i världen istället för hos organisationen själv. Huruvida insikten kan överföras eller inte låter vi vara osagt, men bland psykologer kallas denna syn att ens problem är skapat av yttervärlden – vare sig sann eller osann – ”an external locus of control” och anses ha negativ påverkan på förmågan att lösa problemen.
Svårt att påverka kärnfakta om bransch och organisation
Bland de övriga svaren återfinns, något mer hos offentlig sektor, att branschen och den egna organisationen inte är tillräckligt attraktiva för de medarbetare man behöver rekrytera. Detta kan ses som mer självkritiskt men innebär egentligen inte att man gjort eller gör något fel. Det finns ramar att verka inom som man ofta inte kan påverka, och detta gäller än oftare inom offentlig sektor.
Denna flexibilitet kan även ha en baksida i och med större svårighet att förutspå verksamhetens framtid. Vi ser nämligen att det enda problem som privat sektor har i större utsträckning är att helt enkelt inte veta vilka kompetenser som kommer att behövas framöver.
Andra ofta omtalade faktorer i kompetensförsörjningsproblematiken, som dåliga språkkunskaper hos kandidater och svårighet att förstå Generation Z:s behov och önskemål på arbetsmarknaden, kommer längre ner på listan. Överlag ser situationen relativt fatalistisk ut, det vill säga att de viktigaste faktorerna är mer eller mindre opåverkbara. Största undantaget är problemet med stor personalomsättning som tillskrivs stor vikt och åtminstone till viss del går att arbeta med.
Stora rörelser i maktbalansen i världen?
Som avslutande tankeställare avrundar vi med ännu en uppföljning av en tidigare fråga. Mitt under brinnande pandemi ställde vi först frågan om vilka aktörer som kommer att driva samhällsutvecklingen i världen fram till 2040, och då blev svaret främst privata företag, men med nationell politik på andra plats. Samma fråga återkom ett år senare, och så även nu, och förändringarna som skett under tiden är ganska dramatiska.
Näringslivet anses fortfarande mest tongivande, men styrkeförhållandet mellan nationell politik och överstatliga aktörer har förändrats rejält. Samtidigt har förtroendet för civilsamhället och mer löst organiserade grupper som maktfaktorer sjunkit. Ser våra Friends idag en allmän trend mot mer global maktkoncentration, i högre grad än tidigare?
Från pandemi till krig, från stat till värld
Det är svårt att dra definitiva slutsatser, men möjliga förklaringar kan vara att pandemin medförde en tillfällig topp i nationalstatens makt att påverka verkligheten och vardagen, och att detta nu fallit tillbaka till en ”normal” nivå – samtidigt som kriget i Ukraina medfört att den globala arenan och dess aktörer återigen gjort sig påminda.
Vi vill veta hur näringsliv och offentliga organisationer ser på sin framtid. Därför har vi startat Kairos Futures Framtidsbarometer, där vi via vårt nätverk Kairos Future Friends med över 18 000 medlemmar, övervägande i ledande positioner, tar pulsen på företag och organisationer för att följa utvecklingen.
Följ Kairos Futures Framtidsbarometer för att hålla dig uppdaterad.