What‘s NXT: Efter sommaren, efter coronakrisen

Coronakrisen fyller snart ett halvår. Viruset, restriktionerna som följt i dess kölvatten, och de nya vanor vi lagt oss till med i arbetslivet har blivit en del av vår vardag. För de flesta av oss innebar det en annorlunda sommar än vad vi varit vana vid sedan tidigare. Mindre utlandsresor, mer friluftsliv och långa avstånd på uteserveringarna. Medan Covid-19 sakta men säkert blivit ovanligare i Sverige är faran långt ifrån över, särskilt inte på global nivå. Utbrott har noterats i allt fler länder och många som kvävt smittan med restriktioner ser nu nya ökningar efter att man öppnat upp. Frågan är hur sannolik en omfattande andra våg blir här i Sverige.

Vi vill veta hur näringsliv och offentliga organisationer ser på sin framtid och jobbar med omställningen till post-coronasamhället. Därför har vi startat Kairos Futures Framtidsbarometer, där vi via vårt nätverk Kairos Future Friends tar pulsen på företag och organisationer för att följa utvecklingen.

Ett år kvar
Sedan vi startade framtidsbarometern har vi frågat våra respondenter om deras scenarioplanering. Vad tror de om krisen? Hur länge kommer den att fortgå? Under våren var meningarna delade och en del trodde att första vågen skulle bli den enda och sjukdomen dö ut i Sverige lagom till midsommar. Allt eftersom tiden gick blev det dock alltmer den gängse uppfattningen att vi inte blir av med viruset helt förrän ett fungerande vaccin finns tillgängligt. 

I vår senaste mätning i slutet av augusti, när de allra flesta är tillbaka på jobbet, visar det sig att vi inte vågar vara optimistiska. Trots att den dagliga dödssiffran är nere på ca 1 vid det här laget tror en överväldigande majoritet att det dröjer närmare ett år eller mer innan vi kan blåsa faran över – och nästan hälften tror nästa höst.

Vi fortsätter anpassa oss
Viruset slog till plötsligt och många företag och organisationer blev tvungna att snabbt orientera sig i den nya verkligheten som infann sig inom loppet av några dagar i mitten av mars. Vi frågade redan i vårt första utskick hur orienteringsarbetet gick, och det visade sig att några var snabba på bollen medan andra dröjde lite. Under våren noterade vi att allt fler rörde sig till höger på vår ”krisskala” som går från ”Kaos: Vi har inte grepp om situationen och vet inte hur vi ska agera” till ”Nyorientering: Vi börjar få grepp om situationen och ser tydliga vägar framåt”. En liten minoritet låg kvar i kaosläge medan de flesta rörde sig från mitten ut mot höger.

Före sommaren var det dock fler som låg på steg 4 än 5 och alltså inte riktigt fått grepp om den nya situationen än. Efter semestern ser det något annorlunda ut. Inte mycket har hänt för de tveksamma — de är lika många som tidigare. Men de som låg i framkant har flyttat fram sina positioner ytterligare, och nu är det fler som känner sig ordentligt omorienterade. 

Återgången är uppskjuten
Det har talats mycket om hur krisen har förändrat våra arbetsvanor — hur det har normaliserat hemifrån- och distansarbete och gjort oss mycket mer vana att hålla möten, workshops och seminarier digitalt. Före sommarledigheten trodde många av våra respondenter att de nya vanorna skulle medföra varaktiga förändringar i rutiner och arbetssätt. Svaren fördelades över hela spektrat mellan ”vi kommer arbeta helt på distans” och ”vi kommer att arbeta helt och hållet genom att ses fysiskt” med tonvikt på mitten och viss slagsida mot att arbeta huvudsakligen med fysisk närvaro.

Nu när hösten inte ligger långt bort efter en lång semesterperiod har vi faktiskt ändrat oss något. Det kanske har hänt mindre på coronafronten än vi tänkt oss, men återgången till mer fysisk närvaro verkar ha kommit av sig. När vi jämför svaren från början och slutet av sommaren finns det en stor förskjutning: mycket färre tror på ”huvudsakligen ses fysiskt”, och många fler på ”i huvudsak på distans”. 

När det gäller den närliggande frågan om kurser, workshops och seminarier är effekten än mer markant. I juni hoppades vi på att kunna delta i lite större sammanhang till hösten, och en betydande andel trodde på en återgång till mildare restriktioner som gjorde det möjligt med arrangemang för upp till 500 personer. Nu när höstterminen väl är här är vi betydligt försiktigare med våra planer.

Vi gör rätt
Sveriges milda restriktioner har debatterats flitigt både här och i andra länder, särskilt när Sverige hade jämförelsevis höga dödstal under våren. Tonläget har stundtals varit högt, även om stödet för Folkhälsomyndighetens rekommendationer och regeringens beslut att lämna beslutfattandet till dem har varit robust om inte enhälligt. Allt eftersom tiden har gått verkar dock våra respondenter bli allt mer av uppfattningen att den svenska linjen har varit klok — kanske som resultat av att flera länder med aggressiva strategier har upplevt en andra våg när restriktionerna lyfts, medan inga tydliga tecken på detta siktats i Sverige än.

 

Kring midsommar var det kring fyra av tio som trodde att den svenska strategin kommer att se bra ut i efterhand, mot knappt en av tre som trodde vi ”gjort bort oss”. Nu vid höstens början är motsvarande siffror ca sex av tio mot bara en av sex.

Vi håller koll 
Coronakrisen i Sverige fyller ett halvår och har under tiden nästan blivit till ett bakgrundsbrus för många av oss. Nu när semestersäsongen är över och viruset varken visar några tydliga tecken på att försvinna helt eller återkomma på bred front, så verkar vi ha vant oss vid tanken att leva lite i halvt undantagstillstånd i väntan på ett avgörande — i en, eller till och med två, terminer till. Undantagstillståndet är möjligt så länge stödsystemen fyller på i de hål som uppstått i efterfrågan, men frågan är hur det här tar slut egentligen? Vilka blir konsekvenserna, och när vi väl har lagt detta bakom oss, på vilka sätt kommer världen att se annorlunda ut?

Följ Kairos Futures Framtidsbarometer för att hålla dig uppdaterad.

Vi hjälper er gärna att skapa det nya normala för er egen verksamhet, kontakta vvd Johanna Danielsson så förmedlar hon den framtidsstrateg som kan just din bransch bäst.