Framtidsbarometern: de nygamla unga
Beroende på var i landet man befinner sig har perioden mellan hägg och syrén knappt börjat, pågår, eller nått sitt slut. Denna tid, detta crescendo av blommor och blad, som sägs fått sitt namn från en skomakares semesterstängning anses av många som den vackraste på året. Det borde få de flesta att se ljusare på framtiden, kan man tycka. Stämmer det? Vad säger medlemmarna i vårt nätverk Kairos Future Friends?
Dessa medlemmar som består av omvärldsintresserade i privat, offentlig och icke-vinstdrivande sektor, en majoritet i ledande ställning, har fått månadens Framtidsbarometerenkät i mailboxen, och 475 har denna gång svarat.
Först och främst tar vi tempen genom att se hur vårt framtidsindex utvecklats sedan förra månaden. Framtidsindex är en sammanvägning av fyra frågor: hur är stämningen på arbetsplatsen, planerar man ökning eller minskning av personalstyrkan, är synen på branschens framtid positiv eller negativ, samt kommer det närmaste årtiondet att präglas av optimism eller pessimism? Under 2022, med krig, inflation och energikris så föll framtidsindex kraftigt från den högre nivå som gällt under pandemins uttågsperiod under 2021, och denna optimism har inte återkommit. Inte heller under maj månad i år.
Index ligger platt, mer eller mindre. Detta döljer dock betydande förändringar i delindex: det ser mörkare ut för personalen, där andelen som säger att styrkan kommer att behöva minskas är uppe i 14%, vilket är dubbelt så högt som i vintras. Detta vägs upp i index av en ökning i andelen som tror att optimistiska värderingar kommer att dominera framöver – här noterar vi högsta värdet sen förra maj. Kanske är det alltings blommande som har en viss effekt på framtidstron ändå.
Vad är en framtidsbransch? Det varierar …
I denna månads Framtidsbarometer följde vi upp en fråga som hängt med sedan 2020, barometerns startår. Det handlar om vilka branscher som kan kallas framtidsbranscher. Över lag erbjuder månades resultat inga stora överraskningar: IT, FoU samt teknik och vetenskap är de tre som ”får godkänt” som framtidsbransch av över hälften av respondenterna. För de flesta andra ser det ganska tråkigt ut, då våra Friends verkar restriktiva med att utdela etiketten. Mest illa till ligger kontor och administration, som ynka 1% ser som en framtidsbransch.
Hälso- och sjukvården tappar framtidspoäng
De flesta branscher uppvisar inte några större förändringar under de senaste åren. Några undantag finns dock. Hälso- och sjukvård upptog en stor del av vårt kollektiva medvetande under pandemitiden, och hade under sena 2020 över 70% positiva svar. Detta har under tiden sedan dess gradvis sjunkit till ca 50%, och mellan hösten 2022 och idag har teknik och naturvetenskap gått om som den tredje största framtidsbranschen.
Marknad, reklam och PR har också sjunkit stadigt, av mer oklara skäl. Utvecklingen inom AI sedan i vintras kunde påverka detta men i så fall borde fallet har varit mer plötsligt sedan dess.
Bygg och besök faller i kurs
Än mer intressant är kanske vad som hänt med bygg och anläggning samt besöksnäring. Möjligtvis fick besöksnäringen en rejäl skjuts under hösten 2021 när befolkningen var övervägande vaccinerad mot covid-19 och branschen kunde komma igång med sin verksamhet igen, men har nu fallit tillbaka till en mer blygsam nivå. Något liknande kan ha skett med en tillfällig byggboom i pandemins slutskede, som skars av med krig, virkesbrist och chockhöjda räntor. Allt detta tyder på att bedömningen av vad som är och inte är en framtidsbransch kan vara svår och variera mycket pga. kortsiktiga faktorer.
Dagens unga ställer höga krav och tänker på sig själva
Våra Friends fick också svara på en fråga om dagens unga (under 30 år) och hur de är annorlunda idag jämfört med hur unga var för 20 år sedan. Sju av tio anser att dagens unga är annorlunda, och analys av de beskrivningar de lämnade ger en tydlig bild: de unga idag är krävande och tänker främst på sig själva. De fokuserar mer på sina rättigheter än sina skyldigheter och är i arbetslivet mer intresserade av vad arbetsgivaren kan göra för dem än vice versa. Mycket av detta kan man skönja bara utifrån ett ordmoln över svaren, och djupare läsning bekräftar bilden.
Kraven de ställer kan vara hög lön men inte alltid, ofta handlar det om utvecklingsmöjligheter, flexibilitet med arbetstid och hemifrånjobb, samt inflytande över sin egen arbetssituation.
Unga saknar lojalitet
”Drivs inte av att få guldklocka efter 25 år på samma arbetsplats. Stannar hemma om de har ont någonstans.”
Det är inte klart i vilket mån detta visar på förändringar under de senaste 20 åren, eftersom det liknar den bild av unga som äldre haft i alla tider, eller i alla fall under ett par generationer. Många nämner t ex att unga idag byter jobb mycket oftare och inte visar lojalitet på det sätt som var standard när guldklockan för 25 års anställning var norm. Det må vara hänt men är en betydligt äldre utveckling – som någon som själv var i tjugoårsåldern 2003 kan undertecknad intyga att detta skifte hade fullbordats redan då.
De är duktiga också. Framförallt är de allt som oftast pålästa och mer medvetna om sin omvärld. Flera tar upp att allmänbildningen och inlärningsförmågan är god i denna väldigt högutbildade generation, även om djupet (och språkförmågorna) ibland kan vara sämre. Drivet är det dock sämre med, för de unga är lata och otåliga. De är ovilliga att hugga i, jobba hårt och offra sig för verksamheten, vill inte jobba mer än de måste. De vill samtidigt avancera mer eller mindre direkt, utan att tillgodogöra sig den nödvändiga kompetensen.
” Inte lika benägna att jobba hårt för framgång. Tycker att framgång ska komma ändå.”
Arbetet är mindre viktigt i livet, fritiden mer …
Allt detta kan knytas till en trend som vi kan se i Kairos Futures långtidsundersökningar: arbetet minskar i betydelse för vårt liv. Det är en allt mindre viktig källa till mening. Även detta är en mer långsiktig trend, men det är under senare tid som arbetet sjunkit mycket lågt på denna skala. Det syns i ungas inställning till arbetet, där det är mycket vanligare att öppet värdera och slå vakt om sin fritid, t ex vill en del jobba deltid.
Det finns lite olika inställningar till detta. Enligt en del är de unga, förutom lata, även för sköra och känsliga. De tål inte stress och behöver återhämta sig mycket, och de är ofta sjuka. Andra ser det mer som en hälsosam utveckling att balans i livet prioriteras högre, och några uppskattar att den yngre generationen är bättre på att ”inte ta skit” och lämna dåliga arbetsgivare.
”De bryr sig mer om vad företaget står för och söker hållbara arbetsplatser. De är mer egoistiska och krävande p g a curlinguppväxt. De fokuserar mer på fritid och självutveckling och är därmed inte lika lojala och hårt arbetande.”
”De har större krav på hållbarhetsaspekter både för egen del (arbetsmiljö och balans mellan jobb och fritid) och samhällsmässigt.”
Face-to-face mer och mer onaturligt
En mer sentida utveckling är distansarbetet. Att de unga är bra med det digitala är gammal skåpmat vid det här laget, men nytt är hur snabbt det blivit norm att kunna jobba hemifrån. En tråd några tar upp apropå detta är att unga är mindre vana vid och mindre bekväma med fysiska möten, de pratar mindre muntligt och är svaga när det gäller andra sociala förmågor som tränas vid närvaro, som samarbete och konflikthantering.
Som alla generationer är dagens unga ingen monolit
Detta låter som riktiga legoknektar som håller jobbet på armlängds avstånd och inte bryr sig om någon annan eller något annat, men det är en sanning med modifikation. De höga kraven gäller även arbetsgivarens värderingar och moraliska status, som blivit viktigare – inte bara gällande egna arbetsvillkor utan framförallt när det gäller miljö och socialt ansvar. Och att arbetet upplevs som meningsfullt är viktigt enligt en del, rent av viktigare än lönen i många fall.
Det kan helt enkelt vara en fråga om att även unga är olika beroende på person, men det går att knyta ihop detta till en sammanhängande beskrivning om man så vill: antingen måste arbetet vara meningsfullt i sig, eller så ska det lämna så mycket tid, energi och pengar som möjligt till det meningsfulla utanför arbetet.
Inom andra områden finns tydligare tecken på direkta motsägelser. Den unga generationen är både mer och mindre disciplinerad, och mer och mindre självständig. Många är ambitiösa och vill som sagt avancera fort, men behöver tydlig styrning och är inte så pigga på att ta ansvar. Att bli chef är till exempel inte särskilt attraktivt.
Som igår så också idag — eller?
Överlag är bedömningen av dagens unga en kombination av klassiska, rent av eviga klagomål på lata och kravställande unga, och det naturliga resultatet av ett ökat välstånds konsekvenser: högre förväntningar, ändrade prioriteringar bort från det rent materiella, och minskad tolerans för ojämlikhet och hierarki. Några påpekar dock att svåra ekonomiska år väntar, på ett sätt som unga generationer inte upplevt, och frågan är vad detta kommer att få för effekt på värderingar och förväntningar.
Vi vill veta hur näringsliv och offentliga organisationer ser på sin framtid. Därför har vi startat Kairos Futures Framtidsbarometer, där vi via vårt nätverk Kairos Future Friends med över 18 000 medlemmar, övervägande i ledande positioner, tar pulsen på företag och organisationer för att följa utvecklingen.
Följ Kairos Futures Framtidsbarometer för att hålla dig uppdaterad.