Framtidsbarometern – kompetenspressen

Vintern klamrar sig fast, och i stora delar av landet ser snön ut att lägga sig som en våt filt – bokstavligen – över det stundande påskfirandet. Det lär ha sina dämpande effekter på humöret, förutom för hängivna skidåkare.

Varje månad mäter vi stämning och framtidstro hos våra Kairos Future Friends. Dessa är omvärldsintresserade personer i svenskt näringsliv och offentlig sektor, de flesta på ledande positioner, och denna gång har 460 svarat.

Hur ser det ut då, humöret? Inget vidare, tyvärr. Under den tid vi har mätt Kairos Futures Framtidsindex har vi fått uppleva ett kraftigt fall under 2022 i och med kriget i Ukraina och den följande ekonomiska krisen, dock med viss förbättring bitvis. Under de senaste två månaderna, med lågkonjunktur i sikte, har kurvan däremot vänt neråt igen. Nu i slutet av mars noterar vi det hittills lägsta värdet någonsin.

Vad består då framtidsindex av? Det är en sammanvägning av fyra olika frågor: är stämningen bra eller dålig på arbetsplatsen, kommer samhället framöver att präglas mest av optimism eller pessimism, samt planerar man att öka eller minska personalstyrkan? Denna gång har stämningsdelen faktiskt tickat upp en aning, medan de andra tre har sjunkit. 

Kompetensförsörjningen den viktigaste framtidsfrågan
Som del av Framtidsbarometern håller vi koll på vad som är de viktigaste strategiska framtidsfrågorna ute i stugorna, (eller, i styrelserummen). I regel brukar tre svar dominera: kompetensförsörjning, hållbarhetsfrågor, och digitalisering. Denna gång har vi inte sett några dramatiska förändringar av detta.

Vid lite närmare studier av svaren framträder finanserna och organisationens ekonomiska bärkraft som högst på agendan, utöver de tre nämnda. Den svaga samhällsekonomin hotar organisationer på olika sätt, dels genom att tunna ut kunders plånböcker, dels genom att sätta press på finansieringen från politiskt håll när stat, kommun och region behöver vända på slantarna. ”Bubblare” på området, som nämns ett par gånger, är AI, energifrågan, byråkrati, kunskapsbyggande (bl.a. omvärldsanalys) och en hårdnande konkurrenssituation där positionering är viktigt.

Privat sektor tittar på ekonomin, offentlig på samhället
Digitalisering och hållbarhetsfrågor är båda lika viktiga för privat och offentlig sektor, men det finns betydande skillnader i övrigt. Privata företag har av naturliga skäl oftare överlevnad som fokus, och ser ofta nya sätt att hitta kunder eller förstärka säljfunktionen som den viktigaste frågan när det inte bara är att hålla igång verksamheten. De är också mer konjunkturkänsliga och betraktar oftare – ungefär dubbelt så ofta – samhällsekonomiska faktorer som räntor och inflation som avgörande. De är också något mer benägna att nämna interna förändringar, ledarskap och verksamhetsstyrning som dominerande frågor.

Representanter för den offentliga sektorn nämner betydligt fler samhällsfrågor. Demografin med ökad andel äldre som behöver mer vård är ett orosmoln som kommer upp flera gånger, och det är även arbetslöshet, ensamhet och psykisk ohälsa, samt den säkerhetspolitiska situationen. Närmare organisationen själv ligger ofta eventuella ändringar i det politiska ramverk man verkar inom, som är en av de större faktorerna för offentlig sektor.

Kompetensförsörjningen dominerar
Men allt detta, även hållbarheten och digitaliseringen, ser litet ut bredvid kompetensförsörjningen som totalt dominerar offentlig sektors strategiska karta. Metoden att göra ett ordmoln av de öppna svar våra Friends skrivit in har nästan blivit oanvändbar när ett begrepp är så dominerande:

Det är just offentlig sektor som ligger bakom dess dominans – det är en viktig fråga för privat sektor också, men jämte flera andra och inte totalt dominant på samma sätt.

Ett par svar inifrån vården framställer problemet som krisartat, en nämner att platsannonser står helt utan sökande och att man inte kommer att kunna ge vård till de som behöver utan kommer att behöva hänvisa dem utomlands i framtiden. En annan nämner en svår missmatchning i och med att det finns många som vill börja arbeta inom vården men saknar kritiska kvalifikationer, bland annat språkkunskaper. En tredje pratar om stående vakanta positioner och att hela välfärdssektorn står inför stora problem.  

Offentlig sektor under mer press
Gör större oro för samhällsutvecklingen, större utsatthet för politiska ramförändringar och en ständigt närvarande kompetensbrist att framtidstron är sämre inom offentlig sektor? Det går inte att säga säkert, men någonting verkar orsaka det. När vi lägger ihop alla siffror sedan sensommaren framträder ett tydligt mönster. Vare sig det gäller stämning på arbetsplatsen, tro på optimism visavi pessimism i samhället framöver, eller synen på sin egen branschs framtid, så ligger offentlig sektors genomsnitt åt det mer negativa hållet jämfört med privat.

Skillnaderna är inte stora, det ska poängteras, men ändå värda att fundera kring eftersom de är så stabila, så envisa. De följs åt upp och ner över tid, men gapet är kvar varje gång sedan i höstas, för alla delfrågor. Frågan om branschens framtid har ett gap som går tillbaka mer än två år.

Skillnaden i genomsnitt är ca 0,25 på en skala från ett till fem, och kurvorna för de andra delfrågorna ser ungefär likadana ut sedan augusti 2022, utan överkorsningar. Oavsett om det handlar om överhängande personalbrist eller inte ser den offentliga sektorn ut att må sämre och se mer negativt på framtiden.

Början på en bakåtsväng för distansarbetet?
Vi avslutar med en uppföljning. Coronakrisen gjorde att stora delar av arbetskraften började arbeta hemma, och sedan dess har distans- och hybridarbetet varit en av de dominerande frågorna gällande framtidens arbetsliv. Under 2021 frågade vi i varje Framtidsbarometer vad våra Friends trodde om hemarbetets vara eller icke vara i deras organisation när pandemin väl betraktades som över. Resultaten var mycket stabila. Den genomsnittliga uppskattningen var att de flesta skulle jobba hemifrån drygt två dagar i veckan även när det inte längre var nödvändigt, och denna höll sig på exakt samma nivå under hela 2021, till den grad att vi slutade fråga under 2022.

Nu har vi frågat igen för att se om något har hänt, och svaret blir ett säkert ”kanske”.

Svaren från mars 2023 jämfört med den stadiga fördelningen under 2021 lutar något åt hållet mot mindre hemarbete. Andelen som säger två eller tre dagar hemma i veckan har sjunkit med ca 10 procentenheter, medan de som säger max en dag i veckan har blivit motsvarande fler. Det är en blygsam skillnad men ett av de första tecknen vi ser på att balansen gällande hybridarbetet börjar förskjutas en aning bort från hemmet igen.

Vi vill veta hur näringsliv och offentliga organisationer ser på sin framtid. Därför har vi startat Kairos Futures Framtidsbarometer, där vi via vårt nätverk Kairos Future Friends med över 18 000 medlemmar, övervägande i ledande positioner, tar pulsen på företag och organisationer för att följa utvecklingen.

Följ Kairos Futures Framtidsbarometer för att hålla dig uppdaterad.

By Christian Wennerström