Det är dags att höja blicken –2040 är nära!
Det kanske inte känns så, men 2040 är nära. När man på 1960-talet talade om framtiden var det 2000 som var horisonten, runt 40 år bort. Nu har ”framtiden” för många krympt till några få år. Med de stora dramatiska skiften som världen nu genomgår, från teknikrevolutioner till geopolitiska konvulsioner, är det dock viktigare än på mycket länge att höja blicken. Även om man kanske inte kan eller bör planera den egna verksamheten på 20 års sikt, ger 20 år en lagom horisont för att verkligen kunna se de stora skeendena, de skeenden som bör påverka också vad vi gör idag eller nästa år.
Hur långt bort ligger då 2040? Ett sätt att se på saken är att börja med dagens unga, Generation Z. År 2040 fyller denna generation nämligen fyrtiofem. Det är också en generation som kommer ha en stor betydelse för utvecklingen under de kommande 20 åren. Och de har som generation lite andra värderingar än sina storasyskon och inte minst föräldrar. Helt befriade från föräldrarnas ironiska förhållningssätt är de betydligt mer inriktade på sanning och handling. Men vad kommer de göra och prioritera 2040, och vad kommer de göra på vägen dit? På vilket sätt kommer de engagera sig i tidens stora frågor, kommer de kopiera föräldrarnas förhållande till arbete och familjeliv eller kommer de välja en helt egen väg? Kommer de fortsätta att välja bort nubben och göra tummen upp för det veganska? Och i vilken utsträckning kommer deras val att påverka alla oss andra?
Om detta kan vi intet veta med exakthet. Inte heller hur det stora geopolitiska spel som världen nu är indragen i kommer att utvecklas, om plattformsföretagen kommer att fortsätta att stärka sin position och hur långt den tekniska utvecklingen kommer att nå. Likväl är det viktigt att redan nu försöka förstå vilka scenarier som ligger framför oss, mot 2040. Ju tydligare bild vi har av långsiktiga trender och drivkrafter, och inte minst strategiska osäkerheter på resan mot framtiden, desto större förutsättningar har vi att navigera rätt och undvika de värsta blindskären.
För att råda bot på detta genomför vi på Kairos Future under våren 2020 ett projekt med sikte på 2040. Tillsammans med aktörer från olika delar av svenskt arbets- och näringsliv vill vi i tre scenarioworkshops fördjupa tre olika perspektiv mot 2040: Makten, Tekniken och Ekonomin. Mer om detta längre ner, men först några perspektiv på de senaste 20 åren, och de frågor vi står inför.
Makten 2040
Maktordningen i dag ser helt annorlunda ut än år 2000. Då var USA fortfarande herre på täppan, Ryssland på väg mot väst och EU euforiskt engagerat i att ta in nya medlemmar från det forna Östeuropa i sin stora varma famn. Det var bara en tidsfråga innan också Turkiet och Nordafrika skulle vara medlemmar. Kina var ett piggt nytt alternativ på väg mot marknadsekonomi och kanske rent av demokrati. Och mellanösternkrisen för en gångs skull lite mindre krisig. Framtiden var ljus, trygg och vacker. Terrorismen var begränsad, och de aggressiva nationerna få. Nedrustningen kunde drivas på och försvaret kunde på sikt avvecklas helt. Och inte minst, institutionsbygget från Bretton Woods 1944 med FN, WTO, Världsbanken och IMF stod ännu intakt, även om det då och då utmanades.
Näringslivet såg också ut som det alltid gjort. Längst upp i näringskedjan fanns storbankerna och de globala industriföretagen med hemvist i USA, Europa och Japan. Visst var de stora, och visst kunde de undgå beskattning genom internhandel och smarta skatteupplägg, men de hade fortfarande en nationell förankring. Under ytan bubblade nya bolag som Microsoft och Apple, men utmana GMs, Exxons och General Electrics dominans kunde de inte. Och några globala plattformsföretag hade vi ännu inte hört talas om.
År 2000 var också kulmen på den långa postmoderna vågen, där sanningen var relativ och ingen hade någon verklig uppfattning om någonting alls. 1990-talets TV-serie framför andra var föga förvånande en ”show about nothing”. Konfliktnivån var låg – i stort som smått. Värderingar konvergerade, lokalt såväl som globalt. Hela världen var ju på väg mot det postmoderna hörnet i den Ingelhartska kulturkartan, det hörn som befolkades av svenskar och några andra nordeuropéer, och där vi alla var upplysta, individualistiska och sekulariserade.
Utanförskap var inget vi talade om. Invandring och multikulturalism sågs som enbart positivt, något som berikade den svenska kulturen, inte något som också kunde skapa konflikter. Männen satt säkert i förarsätet i de flesta större institutioner och företag. Allt var som det alltid varit.
Om allt detta kunnat ske på bara 20 år, hur mycket kommer då inte att hända under de kommande? Tjugo år som av allt att döma kommer att innehålla mer av omvälvande förändringar än de senaste tjugo. När vi blickar mot 2040, vad kan vi då förvänta oss? Vad händer med den geopolitiska maktordning som nu är i gungning, de globala institutioner som behövs mer än någonsin för att lösa bland annat klimatkrisen? Vad händer med balansen mellan nationer och plattformsföretag, mellan någonstansarna och varsomhelstarna, mellan män och kvinnor, unga och äldre? Och hur kommer detta att påverka företag, organisationer och människors liv? Det är frågor vi redan nu behöver börja fundera över och planera för.
Tekniken 2040
Om Ray Kurzweil, Googles visionäre CTO får rätt har vi år 2040 bara några få år kvar till vi når singulariteten. Bortom den är det meningslöst att spekulera, då kommer utvecklingstakten att accelerera i en sådan takt att det blir meningslöst att ens tala om förändring. Om Kurzweil får rätt har vi då också löst åldrandets gåta och kan leva för evigt, i fysisk eller digital form.
Men lever vi fortfarande i en tid av accelererande teknikutveckling, eller har allt redan börjat bromsa upp? Det är vad en annan amerikansk futurist, Theodore Modis konstaterade efter en noggrann analys av historiens alla milstolpar. Och han menade att inbromsningen började redan 1999.
Oavsett vilket så kommer tekniklandskapet vara ett helt annat än idag. Blickar vi 20 år bakåt ser vi hur mycket som kan hända även med de senaste decenniernas utveckling. 2000 hade Steve Jobs just återvänt till Apple och släppt sina karamellfärgade datorer. Hem-PC-reformen hade gjort Sverige till världens pc-mecka och bredbands-Jesus regerade trots att den värsta dotcom-hajpen börjat lägga sig.
Även om mobilerna började bli var mans egendom, så var de fortfarande dumma, och Nokia regerade ohotat mobilscenen. 3G var framtiden och det skulle dröja många år innan Apple släppte den första verkliga smarta telefonen.
Big data och AI var det ingen som talade om, än mindre använde, och VR var alltjämt en utopi. Sociala medier var okänt, även om Lunarstorm just slagit upp portarna var fenomen som Facebook, Instagram och Snapchat långt bort. Män och kvinnor i karriären hade slängt sina rolodexer till förmån för en Palm pilot, men det vara många år innan visitkortsboken skulle ligga i molnet i form av LinkedIn.
Sist men inte minst var det ingen som talade om kolonier på Mars, rymdturism, självkörande fordon, elbilar eller gigantiska rymdsegel för att skärma av solinstrålning. CCS och BECCS var också okända förkortningar, och den globala uppvärmningen väckte inte något större uppseende.
Kort sagt fanns nästan inget av allt det vi idag tar för givet och inget av det som är på allas läppar för tjugo år sedan. Tekniklandskapet, såväl privat som på arbetsplatserna såg helt enkelt helt annorlunda ut.
Vi står nu på tröskeln till en revolution som ser ut bli långt mer genomgripande än den vi upplevt under de senaste 20 åren. Med hjälp av billiga sensorer, 5G-nätverk, enorm molnbaserad databearbetningsförmåga och alltmer tillgängliga och kraftfulla algoritmer kan allt mätas, simuleras, förutses och styras. Samtidigt blir interaktionen mellan människor och datorer allt bättre, och snart har vi kanske alla en babelfisk i örat som hjälper oss att förstå alla världens språk. Och redan idag har många sina egna AI-drivna coacher, digitala kollegor eller kanske digitala arbetsledare som fördelar arbetsuppgifter till den bäst lämpade.
Frågan är vad vi kan vänta de kommande decennierna? Vilka konsekvenser får en allt mer datadriven tillvaro på frågor som integritet, tillit och professioners autonomi? Vad händer med företag och organisationer som hamnar på den digitala efterkälken? Vad blir konsekvenserna av dramatiska förändringar i livslängd, kvantdatorer eller av ett kraftigt ökat automatiserat beslutsfattande? Frågorna är många, men det är för de flesta verksamheten helt avgörande att redan idag rita upp troliga och sannolika kartor över de närmaste decenniernas tänkbara utvecklingslinjer.
Ekonomin 2040
För inte så länge sedan visste nationalekonomerna hur ekonomin fungerade. Eller, de trodde att de visste. Trycker man pengar går inflationen upp, t ex. Men trots att det tryckts en tiondels global BNP det senaste decenniet ligger inflationen still, samtidigt som den otänkbara minusräntan nu är en seglivad realitet.
År 2000 var kol och olja var fortfarande framtiden, och kapitalet flockades runt nya oljekällor. Fossilekonomin var ohotad och sol och vind rena utopier. Företag tillverkade och sålde prylar och få, om ens några funderade på hur de skulle transformeras till tjänste- eller rent av plattformsföretag, hyra ut sina produkter och tjäna pengar på den data som de genererar.
Kinas och Indiens ekonomier var fortfarande rännilar i den stora världsekonomin, ingen hade en tanke på att räkna in länder som Indonesien och Nigeria till framtida ekonomiska stormakter. Än mindre var det någon som kunde tro att just Kina och Indien skulle kunna bli epicentra i en digital ekonomi. Den globala medelklassen var ännu knappt ett begrepp, och köttskam, flygskam och flerbarnsskam var inte uppfunna.
De första riskkapitalbolagen hade äntrat scenen på stapplande steg och det var långt kvar innan bolag med fokus på ”den nya ekonomin” kunde samla ihop tiotals miljarder i investeringsfonder. Enhörningar var fortfarande sagodjur, inte ett techbolag med en värdering över en miljard dollar.
I näringslivet regerade fortfarande aktieägarvärde som ohotad ledstjärna, tidigare epokers ”stakeholder value” var det ingen som mindes. Och kapitalister samlade pengar på hög, och få var de som bestämt sig för att ge bort dem innan de dör.
På 20 års tid har den världsekonomin tagit sjumilasteg. I flera riktningar. Med en global klimatomställning i kombination med digitaliserad ekonomi och nya geopolitiska realiteter är den i gungning. Vart är ekonomin och de ekonomiska systemen på väg? Ska, och i så fall hur ska, de globala techjättarna tyglas? Vilka ekonomiska konsekvenser får en storskalig omställning mot klimatneutralitet? Frågorna är många, men samtidigt helt avgörande för såväl företag som organisationer och nationer. Och även givet hur mycket som hänt bara de senaste åren, ligger 2040 nog närmare än vi tror.
Att tänka efter före – välkommen till What if 2040!
Just nu bjuder vi in till tre intensiva framtidsdagar – What if 2040. Genom att teckna en bild av det sannolikt sannolika ökar vi vår kapacitet till kloka beslut och riktiga strategiska prioriteringar. Under tre intensiva heldagar skapar vi scenarier kring lika många stora spännande teman. Du kan välja en av dagarna, två dagar eller alla tre.
Läs mer om What if 2040 och anmäl dig här!