Den hopplösa (?) generationen tar över
2001 faller World Trade Center och kort därefter går USA i krig. 2008 kollapsar världsekonomin efter Lehman Brothers. 2010 kommer arabiska våren, med brinnande krig i Mellanöstern till följd, flyktingkris och humanitär katastrof. Över allt detta hänger ett alltmer akut klimatproblem, med katastrofer, orkaner och skogsbränder om vartannat. Det här är den enda värld Generation Z, födda 1995-2005, någonsin känt till. Det är kanske inte konstigt att de känner sig hopplösa.
Millennials är inte så unga längre. Beroende på hur man definierar generationen är deras yngsta medlemmar idag 24, de äldsta långt över trettio. De är redan vuxna, till större delen etablerade på arbetslivet, och många är själva föräldrar. Millennials, födda kring 1990, har på många sätt ett annat synsätt på världen än sina småsyskon födda 2000. De är millennials för att de kom sist ut i den gamla världen, inte för att de är först i den nya. Generation Hopplös, å andra sidan, minns inte 1900-talet, vare sig dess politik, dess teknik, eller dess värderingar. Även om de givetvis färgas av sina föräldrar och sina storasyskon, har de ett helt annat sätt att förhålla sig till världen.
De som missade digitaliseringens första våg föddes in i en värld som redan var digital. De fick smartphone i första klass och växte upp i en värld där mamma och pappa och mormor var online, till skillnad från millennials som såg internet som en sfär för unga. De har också alltid varit medvetna om en krisande klimatsituation – Al Gores ”En obekväm sanning” kom ut 2006 och var kanske det tydligaste tecknet att global uppvärmning var på den globala politiska kartan. Miljöförstöring blev från mitten av 00-talet ett konkret, akut problem, inte något avlägset och teoretiskt. Samtidigt blev världen mer komplex både ekonomiskt och geopolitiskt. Det är med detta i åtanke inte konstigt att det är en generation som känner sig deppig, förvirrad, och ja, kanske till och med hopplös. Vad gör man när det är så illa ställt med världen?
Inget nytt under solen
De är inte den enda generation som ställt sig den frågan. Generation Jones är generationen precis efter baby boomen, födda runt 1960, som växte upp i en värld med hotande kärnvapenkrig och också blev bortglömda givet sina mer iögonfallande storasyskon. Trots att de är 40 år äldre än den hopplösa generationen har de mycket gemensamt – framför allt att de föddes in i en svårbegriplig värld, även om det då var kallt krig och kärnkraft som hotade framtiden. På det sättet liknar de dagens Hopplösa generation. När de växte upp stöptes de till en generation av pragmatiker, många pessimister, några visionärer som tog sig an tuffa politiska uppdrag. Kanske kan det vara en ny Generation Jones vi i dag ser växa upp.
De dagens unga har mest gemensamt med är kanske ändå en generation ännu längre tillbaka – den som blev vuxen precis när andra världskriget bröt ut. De hade också en depression och finanskris med sig in i vuxenlivet, och konskekvensen blev att de sparade pengar och undvek risker, med praktiska och försiktiga synsätt på världen. Liknande mönster ser vi även hos Generation Hopplös, som lyssnar på poddar om hur man sparar pengar och ofta har börjat förbereda sig för pensionen redan som tonåringar. Likaså uppskattar de handlingskraftiga ledare som inte bara frågar utan visar världen – något som värderas högt när framtiden tycks oklar och rörig. På 1930-talet resulterade det förstås i en hel del auktoritära ledare, men också många starka demokratiska profiler som Winston Churchill eller Per Albin Hansson, ganska märkliga människor som vågade gå mot strömmen. Liknande ledarskapsstilar tycks populära bland unga idag, som särskilt beundrar handlingskraftiga och ofta kontroversiella personer.
Fem tips för att förstå Generation Hopplös
- Inte Millennials! Det är viktigt att inte blanda ihop yngre och äldre, som utifrån sina olika förutsättningar fått ganska olika sätt att se på världen. Generation hopplös tenderar att vara mer pragmatiska och pessimistiska där Millennials, även kallade Generation Ordning, varit mer optimistisk och idealistisk.
- Show, don’t tell! Generation hopplös är vana vid lögn och överdrift, och de är likaså vana att kunna se effekterna av det de gör tydligt – i mobilappar eller med feedback online. Skepsis men också otålighet gör att de litar mindre på visionära ord än på konkreta resultat.
- Kommunicera rätt! Snarare än den enkla öppna ton som lockat de äldre syskonen tro Generation hopplös i högre utsträckning på rätt hanterad kommunikation, i rätt kanaler. Det handlar om att kommunicera enhetligt och genomtänkt med rätt budskap på rätt plats, som den Hopplösa Generationen själva gör rätt intuitivt online.
- Hjälp mig hjälpa mig själv! Generation hopplös ser ner på curlade barn och tror inte på en tillrättalagd framtid. De vill själva känna att de förtjänat något, både vad gäller arbetsliv och konsumtion. Att bara handla miljövänligt räddar inte världen, men det kan vara ett steg på världen. Varumärken som är ärliga med detta kommer troligen längre.
- Ta initiativet! Generation hopplös ser upp till kompetent ledarskap som faktiskt är med och visar vägen. Istället för att fråga hur de vill göra kan det ofta vara bättre att säga ”Så här vill jag göra, vill du med?” Ett tydligt förslag kan ofta locka mer än otydliga frågor, och att kunna omsätta vision i goda handlingar är guld värt för en förvirrad och hopplös generation.