Framtidens fritid

En ny våg av automation sköljer över oss. Givet dessa förändringar skulle framtiden kunna lova oss betydligt mer fritid än idag – eller betydligt mindre. I all sannolikhet blir fördelningen inte jämn mellan olika grupper i samhället. Automation, digitalisering och ny teknik innebär nya sätt att spendera fritiden, oavsett hur mycket av den vi har. Fritid är ett nytt koncept – inte äldre än industrialiseringen, och den har sett ganska likadan ut under det senaste seklet. Men hur kan den se ut i framtiden?

I jordbrukssamhället var fritiden oreglerad – människor arbetade när det fanns arbete att göra och var lediga annars, till exempel på natten, under vintern eller när man väntade på material. Först när samhället industrialiserades uppstod ett behov av att dela in tiden i arbetstid och fritid, med nästan ingen överlappning däremellan. Arbete gjordes i fabriken eller på kontoret, och fritiden skedde överallt annars. Nu börjar den här tydliga uppdelningen alltmer förtvina. Att jobba på avstånd genom digitala plattformar blir vanligare, och konsekvensen blir att det är svårare att säga vilken tid som verkligen är fri. Det här gäller förstås huvudsakligen för kontorsarbetare, men även i mindre abstrakta yrkesgrupper suddas linjerna ut – är du som cykelbud ledig om du browsar i appar efter nya uppdrag, eller är du på jobbet?

Fackföreningar och politiska partier slogs för 8 timmars arbetsdag och fem dagars vecka, men allteftersom arbete och fritid blir svårare att definiera blir de här traditionella uppdelningarna av allt mindre vikt. I en värld som präglas av större ekonomiska olikheter uppstår också stora orättvisor vad gäller tid. Det är möjligt att automation och teknik kommer lösa dessa problem med tiden, men om så inte är fallet, vad händer med fritiden? Det kan mycket väl bli en av de stora politiska frågorna under det kommande seklet.

Det går inte att bortse från att fritid är viktigt för att människor ska må bra. Vila, fysisk aktivitet, social interaktion och lärande är alla grundläggande mänskliga behov, och i de flesta fall går de inte att bemöta på jobbet. Få yrken är kapabla att förse sina anställda med alla dessa och mer därtill. Istället har behoven traditionellt mötts av olika aktörer från föreningslivet (scouterna och sportföreningar), kommuner (bibliotek och simhallar) och förstås näringslivet (allt från biografer till restauranger). När linjen mellan arbete och fritid suddas ut börjar arbetsgivare erbjuda fler former av fritid på jobbet, som till exempel gym på arbetsplatsen. Nya företag uppstår som erbjuder fritidstjänster till folk med alltmer komplicerade och fullproppade scheman. Fritiden är på många sätt en ekonomisk drivkraft, och ett samhälle där både arbetet och fritiden är fragmenterat är god grogrund för nya aktörer som levererar nya fritidsaktiviteter vad gäller både form och innehåll.

I takt med att arbetet blir digitaliserat och obegränsat av både tid och plats händer förstås samma sak med fritiden. Om man kan jobba var som helst, när som helst, så blir det också logiskt att vi kan söka underhållning och fritidsaktiviteter var som helst, när som helst. I vissa fall är till och med fritiden del av ditt arbete – är de där bilderna på Instagram bara för att det är kul, eller är de del av ditt personliga varumärke?

Utöver att fritidens funktion ständigt förändras organiserar vi den också på nya sätt. När den fria tiden har ökar har utbudet ökat, liksom spannet för den enskildes inflytande över aktivitetens typ, tid och plats. Nya aktörer har tillkommit med tiden, och det finns också en trend mot ökat individuellt inflytande över hur fritiden spenderas, som illustreras i modellen nedan – vilka aktörer organiserar främst vår fritid?

För att förbereda sin organisation på framtidens fritid måste man först förstå framtidens arbete. Båda formas av samma krafter – och skillnaden mellan dem blir antagligen bara svårare att urskilja, åtminstone inom den närmaste framtiden. 

By Rikard Molander