Digitaliseringens gränslöshet

Gränser är fundamentala för den mänskliga tillvaron. Under i stort sett hela mänsklighetens levnad har gränserna varit fasta och påtagliga. De har skiljt här från där, vi från dem, mitt från ditt och rätt från fel. Men i dagens informationssamhälle lever vi i en tid där de gränser vi vant oss vid ständigt luckras upp och utmanas. Digitaliseringen ritar om förutsättningarna för våra arbeten, organisationer, sociala sammanhang och vardag – och det med osynligt bläck. Uppdelningen mellan fritid och arbete á la industrialismen är inte längre självklar med rumsoberoende kommunikation. Digital interaktion möjliggör sann nätverksorganisering. I ett uppluckrat medielandskap kan vi själva välja vem vi vill umgås med, när och var som helst.

Ja, väggarna mellan samhällets alla rum ger vika för digitaliseringens starka vindar. Frågan är hur vi hanterar detta – revolterar vi mot den annalkande gränslösheten och klamrar oss fast vid ett nästintill biologiskt behov av struktur och ordning? Eller välkomnar vi det flytande livet med öppna armar? Klarar människan ens av att leva i en gränslös tillvaro?

Från fasta och överordnade till uppluckrade och egendefinierade gränser 
En titt i backspegeln visar att gränserna i det gamla jordbrukssamhället var få, om än hårt dragna av Moder Jord. Med industrialiseringen kom allt fler gränser kring allt från arbetssätt till samhällssystem och rutiner. Gränssättarauktoriteten flyttas från kyrkan och monarkin till nationalstat och normer. Sen kommer digitaliseringen. Gamla svartvita dikotomier ersätts i många fall av femtio nyanser av grått. Nya gränsdimensioner öppnar upp sig medan andra blir allt suddigare. I takt med att datatillgången växer, tekniken förbättras och rumsöverskridande kommunikation ökar tyder det mesta på att denna utveckling kommer fortsätta. Och mitt i denna flytande soppa växer kraven på individen att vända sig inåt och sätta sina egna gränser.

Vi lever alltså i vad den polske tänkaren Zygmund Bauman kallar för ”liquid modernity” – inget är fast och beständigt i en postmodern, globaliserad och allt mer digital konsumtionskultur. Den flytande tillvaron kan skönjas på i stort sätt alla arenor vi vistas i samhället.

Samhällsrummens gränslandskap ritas om
I hemmet tjänar de gamla fysiska strukturerna nya syften; köken är de verkliga vardagsrummen och badrummen de nya mediekonsumtionsutrymmena. Såväl omvärlden som nära och kära bjuds via nya mediekanaler och digitala lösningar in i hemmet på helt andra sätt än förr. Även nya tjänstelösningar som matkassebolag och mobilitetsföretag ritar om gränserna för var hemmet börjar och slutar.

Gränserna för våra sociala sammanhang luckras även de upp av digitaliseringen. Från att tidigare ha fötts in i eller blivit tilldelad på förhand givna gemenskaper är det idag enkelt att i den virtuella världen själv välja sin grupptillhörighet efter livsstil eller värderingar. Därtill suddar sociala medier ut gränserna mellan privat, professionellt och publikt. Ska man acceptera en vänförfrågan från chefen på Facebook? Skulle man hälsa på alla sina Instagramföljare på gatan? 

På kontoret ersätts de fasta skrivborden av aktivitetsbaserade arbetsplatser, när man väl är på plats och inte jobbar via mobilen eller datorn från annan plats. Samtidigt är gränserna mellan olika arbetsuppgifter och roller mer porösa än förr. Ledordet flexibilitet ekar över arbetsmarknaden när bemanningsföretagen växer i takt med gig-ekonomin, medan allt fler strävar efter ”work-life balance”.  

Samtidigt brottas många organisationer med en oro för att deras affärsmodeller blir förlegade till följd av digitaliseringen och det nya hållbarhetslandskapet. Vad som följer är en jakt på organisatorisk förändring – det handlar om att omvandla sig i grunden utan att förlora sig själv på vägen. Skiftet kan gå mot nätverksorganisering, med organisationen som en levande organism istället för en maskin. Det kan också innebära ett nytt mångdimensionellt värdeskapande. Oavsett vad lär det som uppfattas som stabila gränser förmodligen försvinna. 

Gränslöshet eller begränsning – vart är vi på väg?
Dessa utvecklingar pekar alltså på att vi lever i en flytande tillvaro där behoven av gränssättning är fortsatt starka, även om förutsättningarna för dem förändras. När yttre fasta gränser ersätts av temporära, med krav på ständigt inre gränsdragande, utmanas såväl en del individer som organisationer. Växer dessa grupper sig för stora eller osäkra kan det mycket väl komma en kraftig motreaktion. 

Man kan undra om strukturerna kommer slå tillbaka mot gränslösheten eller om vi i framtiden befinner oss i ”den ständiga gränssättningens förlovade värld”. Om så blir fallet eller inte hänger mycket på hur väl vi lyckas förankra de uppluckrade gränserna i institutioner och normer, precis som med de nya gränser som uppstod till följd av industrialiseringen. Här bli den stora frågan framöver om människan i grund och botten klarar av att leva med ständigt gränssättande snarare än fasta gränser uppsatta av andra. 

Detta är en sammanfattning av Clubrapporten Gränslöshetens begränsade gränser. Vill du ta del av den och andra rapporter om omvärldsförändringar och diskutera innehållet tillsammans med andra i workshops? Gå med i Kairos Future Club – för dig som vill ligga steget före och ha koll på de viktigaste omvärldstrenderna och framtidsfrågorna. 

Är du intresserad av hur just gränslösheten påverkar din verksamhet? Kontakta Erik Herngren.

By Edvin Johannesson