What’s NXT: Trender som formar framtidens arbetsliv

I arbetslivet är inget som förut samtidigt som mycket är sig likt. Vi har troligen inte sett de sista verkningarna av pandemin, men vissa konturer kan börja skönjas på andra sidan sommaren med en stor andel fullvaccinerade medborgare. Pandemin har tryckt på gasen för vissa trender medan den har bromsat andra. Segregationen på arbetsmarknaden verkar hårdna, samtidigt rasar digitaliseringen vidare med allt starkare kraft. Det med flera andra skeenden pekar på spretande framtider för arbetslivet.

Ökad oro för vissa, ökad frihet för andra
En första observation är att arbetslivets framtid kommer se olika ut beroende på utbildningsbakgrund och bransch. Rapporter från arbetsförmedlingen talar om en fortsatt hög långtidsarbetslöshet där de grupper som redan stått långt från arbetsmarknaden får än svårare att ta sig tillbaka in. Även de som tidigare haft jobb men som saknar gymnasieutbildning får svårt att hitta nya arbeten liksom äldre som blivit arbetslösa på grund av pandemin. Det här kan förstås ses som att pandemin har accelererat tidigare synliga trender såsom en allt mer segregerad arbetsmarknad med matchningsutmaningar och behov av bättre inkludering – inte minst av äldre medarbetare. I det globala perspektivet bromsas trenden mot minskande fattigdom på grund av pandemins ekonomiska effekter (se källa).

Samtidigt kan vi se att bland de som har arbete är tillvaron i arbetslivet stabil, till och med något mer nöjsam. I Kairos Futures nyligen genomföra studie ”Mid-Corona – livet på andra sidan” uppger de flesta att de är lika nöjda med sitt jobb och arbetsgivare som innan pandemin. De som är chefer hör särskilt till dem som blivit mer nöjda: 39 procent av de i chefsposition som besvarat undersökningen uppger att de är något eller mycket mer nöjda med sitt jobb och arbetsliv än innan pandemin. En möjlig anledning till detta är den ökande friheten att styra över sin egen tid som distansarbete har inneburit för hårt pressade mellanchefer. 

För vissa har alltså pandemins effekter på arbetslivet blivit ökade svårigheter att ta sig in, medan det för andra grupper har inneburit en större nöjdhet, kopplat till en ökad egenmakt och rådighet över den egna tiden. 

Teknikutvecklingen rusar vidare 
Ytterligare ett område där pandemin har haft tydliga effekter är som ytterligare gas på en redan rusande teknikutveckling. I Kairos Futures löpande framtidsbarometer där frågor ställs till nätverket Kairos Future Friends (Kairos Future Friends är ett nätverk av ca. 10 000 stycken framtidsintresserade, med en hög andel beslutsfattande personer) ställdes frågan om i vilken mån verksamheten man arbetar i kommer göra mer eller mindre digitala investeringar. Där pekar trenden tydligt på en fortsatt tilltagande digitalisering.

Figur 1: Under pandemiårets andra halva ställdes frågan i vilken mån verksamheten man arbetar i kommer öka eller minska sina digitala investeringar.

Den rusande teknikutvecklingen kan också ses i hur investeringarna i artificiell intelligens ökar och sätts i bruk för att tackla nya utmaningar. Siffror från statistik-aggregatorn Statista pekar på att de globala investeringarna i artificiell intelligens ökade stort under 2020 – från 49 till 68 miljarder dollar. De förut nämnda negativa trenderna med segregerad arbetsmarknad är ett sådant område – sedan 2019 har Arbetsförmedlingen testat en AI-lösning för matchning på arbetsmarknaden och de första utvärderingarna pekar på goda resultat (se källa).

Vi kan alltså se framför oss ett arbetsliv som allt snabbare digitaliseras och där teknikanvändningen riktas mot att lösa de problem som också till viss del hänger ihop med digitaliseringsgapet mellan grupper. Pandemi-effekten att fler allt snabbare tagit till sig digitala arbetssätt, innebär att en av de senaste årens starkaste megatrender som har stor påverkan på arbetslivet får ytterligare fart.

The great unbundling – det stora uppackandet
Allt fast förflyktigas sa Karl Marx. Även om han knappast syftade på digitaliseringens effekter är det en talande beskrivning av vad som kan kallas ”The great unbundling” – allt som tidigare har paketerats tillsammans av praktiska skäl eller sociala konventioner kan i större grad monteras ner i sina beståndsdelar. För fler är att arbeta inte längre nödvändigtvis förknippat med fasta tider eller platser – arbetslivet blir modulartat. 

Det här kan ses i de ökade digitala möjligheterna som, förstärkta med ett årslångt experiment med att arbeta på distans, har påverkat förväntningarna om arbetslivets form. Mid Corona-studien visar att många som önskar att arbeta på distans idag inte tillåts göra det. Av de som planerar att byta arbete inom de närmaste åren vill en majoritet arbeta mer på distans. Bland dem som redan kan utföra sina arbetsuppgifter på distans ser nästan 40 procent att de kommer arbeta mer på distans än tidigare. Här ser vi ett snabbt accelererat skifte i synen på vad det innebär att utföra ett arbete.

Samtidigt vill många ses i det fysiska, inte minst för att samarbeta och utnyttja spontana möten till att skapa nya insikter. Eller för den delen umgås. ”Bra kollegor” prenumererar sedan länge på pallplats över vad svenskar i allmänhet tycker är viktigast i arbetslivet. 

Vi kan därför förstå det som att en ökande frihet å ena sidan, och behovet av att träffas å andra sidan, skapar en viktig osäkerhet som troligen kommer skapa ännu fler olika framtidsbilder: Hur använder vi den fysiska platsen – som konvention eller ändamålsenligt för vissa tydliga syften. En sak är i fall tydlig, den breda normen om att arbete är något som utförs på en specifik plats och tid oavsett arbetsuppgift är bruten.

Mer av ett distribuerat arbetsliv
Early adopters av ett i hög grad digitaliserat arbetsliv hade redan innan pandemin minskat sitt beroende av en fysisk plats så till den grad att vissa helt anpassat sina arbetsformer till att inte ses eller ens vara synkroniserade i tidszoner. En av de stora förespråkarna av denna distribuerade tillvaro är Matt Mullenweg, grundare till företaget Automattic som ligger bakom bland annat Wordpress. I en serie podcasts och artiklar förespråkar han en distribuerad tillvaro, vilket bygger på organisationsformer som utgår från det digitala. Bilden Mullenweg och andra målar upp kan sammanfattas som en trappa i fem steg:

Figur 2: Trappan mot det platslösa arbetslivet – placering på trappan styr den fysiska platsens roll. Modell av Kairos Future inspirerad av Matt Mullenwegs föredrag på ämnet.

Framåt kan vi tänka oss att fler kommer ta steg upp för trappan men i normalfallet inte ner för den. Var man befinner sig på trappan påverkar användningen av fysisk plats och behov av digitala arbetssätt. På det översta steget är total distans norm, kommunikation sker utan fasta tider och företrädesvis med stöd av textkommunikation och förinspelad video snarare än i samlade möten. I det översta trappsteget blir den fysiska platsens roll att vid behov stödja med lagbyggande konferenser – för det dagliga knoget behövs inget gemensamt fysiskt rum. På det andra och tredje steget där de flesta nog nu befinner sig har den gemensamma arbetsplatsen däremot en fortsatt roll men står inför nya behov. Gemensamt för alla steg är det ökande användandet av det digitala och arbete i någon mån från andra platser. Vilket som vi avslutningsvis ska se får betydelse för de legala ramverk som ramar in arbetslivet. 

Spelregler under omförhandling
Distansarbetet har satt luppen på ansvarsfrågan över arbetsdagen – var arbetsgivarens ansvar för sina medarbetare börjar och slutar har varit en osäkerhet för många. I förtydligande av riktlinjer som kom från arbetsmiljöverket vid årsskiftet betonas att arbetsgivare inte har rätt att inspektera det egna hemmet och att de heller inte har ansvar för den exakta utformningen, däremot kvarstår ett övergripande ansvar för hälsa och säkerhet. Frågor som detta eller relaterat till förmåner och beskattning fortsätter vara under omvandling – ett tecken på att nya normer för arbetslivet håller på och försöka hitta sin juridiska form. Distansarbete kan också komma att bli en förhandlingsbar förmån för arbetstagarna. På frågan om var man kan tänka sig arbeta utöver kontoret svarar de platsobundna ofta att fritidshuset eller utomlands hägrar som arbetsplats.

Figur 3: Ordmoln som illustrerar de mest populära alternativa arbetsplatserna.

Ett ökande cyberhot och komplex storpolitik
Den ökade digitaliseringen innebär också att cybersäkerhetens betydelse ytterligare betonas som en del av en trend där sårbarhet står i större fokus. Det handlar dels om att sårbarheten för hacker-attacker ökar när allt mer digitaliseras, där den mänskliga faktorn alltjämt pekas ut som en av de största sårbarheterna. Hotet från hackarna syns tydligt i det nyligen uppmärksammande fallet där en pipeline i USA hackades och i den rapport en utredning lämnade till presidentadministrationen som föreslår att cybersäkerhet ska ses som ett hot mot amerikanska nationens säkerhet. 

Komplexiteten i det legala och sårbarheten i det digitala blir också tydlig i datalagringsfrågan. När arbetslivet flyttar ut i det digitala blir det också beroende av olika molntjänster och där gör sig storpolitiken påmind. GDPR har de flesta blivit bekanta med, bland mycket annat reglerar den hur europeiska medborgares data får lagras och flyttas. Samtidigt ställer den amerikanska Cloud Act krav på att företag under ”amerikansk jurisdiktion” gör data tillgängligt för amerikanska staten – vilket skapar en möjlig konflikt mellan vilka lagar och regler en molnleverantör kan pressas att följa. Vägvalen som görs för att hantera dessa osäkerheter om hur data kan hanteras ur en säkerhetssynpunkt kan också skapa olika bilder av hur det framtida arbetslivet kan bli. 

Sammanfattningsvis står arbetslivet inför en stor mängd förändring med olika utfall:

  • Polarisering: pandemin skapar polariserade utfall i samhället – vissa hamnar längre från arbetslivet; andra får sin position stärkt
  • Modulisering: många vill utnyttja möjligheterna till större frihet och rådighet – arbetslivet moduliseras som konsekvens av det
  • Heterogenisering: normen om hur en organisation ser ut och vad arbete är förändras – större heterogenitet väntar
  • Frihet som förmån? Lagens spelregler ändras sakteliga för att göra ansvaret tydligt, men stor frihet över plats och tid verkar oavsett bli viktigare som attraktionsfaktor
  • Cyberhot: den rusande teknikutvecklingen ökar behovet av att medvetet förhålla sig till ett ökande cyberhot och datalagringens komplexa storpolitik. 

Att hantera en stor mängd osäkerhet och valmöjligheter är komplext men ett par kortfattade rekommendationer är:

  • Acceptera att inte ha alla svar – detaljplanera inte för ett fast scenario, spelregler är i rörelse och preferenser kan fortfarande ändras när det tas nya språng i den digitala tillvaron
     
  • Sätt dock en process på plats – hur osäkerhet och valmöjligheter ska hanteras är desto viktigare. Gärna väglett av en vision om vilket arbetsliv ni vill se. Ställ sedan frågan; vilka moduler på vilken plats behövs för att uppfylla en sådan vision? 
     

Nyfiken på fler resultat från Kairos Futures Mid-Coronastudie? Behöver ni bättre förstå hur arbetslivets trender och osäkerheter påverkar just er och ta fram strategier för att möta dem? Då är ni välkomna att kontakta Daniel Lindén, framtidsstrateg och projektledare för Mid-Corona.

By Axel Gruvaeus