Rotterdam: Staden som bygger sin egen urbana framtid
Vad händer när en stad inte har något annat val än att uppfinna sig själv på nytt? Efter andra världskriget var det just denna utmaning som staden Rotterdam stod inför, och man har gett ett tydligt svar. Här blir stadsutveckling inte bara en fråga om arkitektur, utan om experiment, lärande och modet att bygga för en framtid som ännu inte har något färdigt regelverk eller uttalad form.
Utopian Hours – ett event om stadsutveckling - är en koncentrerad dos urbanism, arkitektur och framtidstänkande för planerare, urbanister, arkitekter och andra som vill utmana invanda föreställningar om vad en stad kan och bör vara. Under ledning av arrangörerna Luca Ballarini och Giacomo Biraghi – från den Turin-baserade organisation Stratosferica - samlas politiker, forskare, entreprenörer, arkitekter, konstnärer och stadsutvecklare för att utforska dessa frågor.
För att fira eventets 10-årsjubileum flyttade man till Rotterdam över fyra dagar, och jag hade nöjet att vara på plats. Den holländska staden vid Rhen-Maas-deltat blev både fonden för samtalen och själva föremålet för våra diskussioner om vad städer är och behöver vara för att bemöta de sociala, ekologiska och ekonomiska kriser som präglar våra samhällen idag.
Rotterdam är ett extraordinärt exempel på urban experimentlusta och framåtrörelse. Det är verkligen en stad som gjort till en livsstil att leva utanför komfortzonen. Det rör sig om en slags design thinking i fysisk form: en plats som prövar sig fram när det inte finns någon etablerad process, modell eller manual för hur nästa steg ska tas.
Det är svårt att inte koppla detta förhållningssätt till stadens historia; den 14 maj 1940 jämnade tyska Luftwaffe Rotterdams stadskärna med marken. 85 000 människor blev hemlösa. För dem som skulle bygga upp staden igen måste den grundläggande frågan ha varit: hur återskapar man den fysiska formen för en plats som har försvunnit, så att det sociala sammanhanget som finns kvar får något att fästa sig vid igen, något som lägger en grund för att växa vidare och hitta ny riktning?
Rotterdam verkar ha känt sig fram. Gjort omtag. Testat. Justerat. Lärt av det föregående projektet och låtit nästa projekt föra tanken vidare. Resultatet är en stad där varje större byggnad och plats nästan känns som ett experiment i vad arkitektur, design och ingenjörskonst kan åstadkomma.
Och märkligt nog fungerar helheten. Den byggda miljön är eklektisk, ibland nästan vågad på gränsen till det orimliga. Ändå uppstår en sorts harmoni i heterogeniteten.
De Rotterdam av Rem Koolhaas. 150 meter hög, över 100 meter bred och invigd 2013.
Dagvattenhantering + stadsrum = klimatanpassad stadsutveckling
Ett exempel på Rotterdams framsynta stadsutveckling är de så kallade ’vatten-torgen’. Mattijs van Ruijven, chef för stadens stadsplanering, berättade att idén började växa fram i en tid då Al Gores budskap om klimatförändringar fick spridning och förändrade regnmönster blev allt mer märkbara.
Lägg därtill att Rotterdam ligger vid ett floddelta.
Detta var innan begreppet “sponge cities” ens hade slagit igenom. Ändå började Rotterdam utveckla platser där tak, torgytor och tekniska lösningar som vattenbrunnar tillsammans kan hålla kvar och ansamla vatten vid skyfall, samtidigt som ytan under större delen av året fungerar som attraktiv offentlig miljö.
Det mest intressanta är kanske de ekonomiska proportionerna. Den publika delen – platsen för rekreation, vistelse och evenemang – utgjorde bara omkring tio procent av den totala infrastrukturinvesteringen som var nödvändig. Resten handlade om sådant som avlopp och underjordiska vattenmagasin.
Att addera ett levande stadsrum ovanpå infrastrukturen blev därför närmast självklart.
Benthemplein är en vattenplats som kombinerar dagvattenhantering med förbättrad kvalitet i det offentliga stadsrummet.
Tätare stad utan att förlora ’mänskliga’ proportioner på gatuplanet
Ett annat uttryck för Rotterdams innovationsförmåga är den så kallade “plinth-and-tower”-typologin, som vi fick se på nära håll i form av CasaNova.
Byggnaden visar hur Rotterdam försöker kombinera ökad täthet med ett levande gatuliv. Tornet är högt och smalnar av mot basen, medans sockelvåningen endast är några våningar hög - bred och stabil. Utformningen gör att byggnaden i sin helhet kan erbjuda en infrastruktur för blandstad på bottenplan - utformad för service, butiker och funktioner som ’möter’ gatan – som en traditionell skyskrapa hade haft svårare att matcha.
Det är ett sätt att bygga högt utan att offra den mänskliga skalan i det offentliga rummet och på gatuplan där vi människor befinner oss och är närmst den byggda formen.
Här blir kopplingen till Jan Gehls idéer om levande gator tydlig. Rotterdam vill inte bara skapa stad som man passerar igenom, utan stad där man vill stanna. Det ligger nära stadens “City Lounge” policy; gator och platser ska fungera som vardagsrum där man vill dröja kvar snarare än som transportsträckor.
CasaNova, Barcode Architects, 2022.
’Design thinking’ handlar också om processer
I Rotterdam handlar design thinking inte bara om byggnadernas form. Det syns också i arbetssätten.
Albert Takashi Richters, partner och design lead på Powerhouse Company, beskrev hur arkitekter kan skapa högre kvalitet och få större inflytande över både design och materialval genom att utveckla själva modellen för vad projekt ska “optimeras för”.
Poängen är viktig. När konstellationer, organisationer, villkor och behov förändras, måste också processen förändras. Genom mer utvecklade former av samarbete och samskapande mellan aktörer i hela värdekedjan kan friktionen minska – och utfallet bli bättre, exempelvis i form av kvalité och materialval.
Det är ett relevant perspektiv långt bortom arkitekturen. Många organisationer står idag inför samma utmaning: det räcker inte att förbättra lösningen. Man måste också ompröva modellen för hur lösningar skapas.
Majora Carter och artikelförfattaren Anna-Paula Jonsson i samtal under frukost hos Powerhouse Company. Foto: Powerhouse Company.
Staden påverkar hur vi mår och lever våra liv
Richard Upton från Cathedral Group lyfte forskning som ger stadsutvecklingen och urban form en neurovetenskaplig dimension.
- Doktor Rebecca Madgins arbete undersöker hur historiska platser har emotionell betydelse, hur de kan väcka känslor som stolthet eller rädsla, och hur den fysiska miljön formar vår anknytning till platser och gemenskaper.
- Doktor Cleo Valentines forskning studerar hur arkitektonisk form – fasader, ornamentik och biofila inslag – påverkar neurofysiologisk stress och neuroinflammation.
Detta pekar mot något större: byggnader och stadsrum är inte bara funktionella eller estetiska i ytlig och subjektiv mening. De påverkar hur vi tänker, känner och orienterar oss i världen.
Det väcker frågan om vi är på väg mot en mer somatisk urbanism – en stadsutveckling som tar människans kroppsliga och emotionella respons på allvar.
Markthal, ritad av MVRDV. En hästskoformad byggnad med matmarknad, bostäder och kontor, invigd 2014.
Fyra utvecklingsspår att hålla koll på
1. Systemtänkande blir viktigare – men behöver bli mer praktiskt
De flesta som arbetar med städer vet att städer är komplexa organismer. Ändå speglar planeringsprocesserna inte alltid denna insikt.
Professor Philipp Rode från LSE Cities talade om värde som kollektiv nytta snarare än ekonomisk vinst. Värde uppstår genom stadslivets relationella kvaliteter. Men även om den byggda miljön är platsen där värdet blir konkret, saknar stadsutvecklare ofta tydliga ramverk för att beskriva vilket värde deras arbete skapar – eller förstör.
Här behövs mer innovation inom’urban governance’ – menar Rode.
2. Ensamhushållen förändrar stadens sociala uppgift
I Rotterdam består omkring 60 procent av hushållen idag av ensamstående vuxna. Det förändrar stadens uppdrag.
När fler lever ensamma behöver designen i högre grad skapa möjligheter till socialt liv. Det handlar inte bara om bostäder, utan om mellanrummen: gator, torg, entréer, bottenvåningar, parker, bibliotek, marknader och platser där svagare sociala band kan uppstå.
Framtidens stad behöver designas både för självständighet och samhörighet.
3. Klimatfrågan flyttar in i varje stadsbyggnadsbeslut
Upp till 70 procent av de globala utsläppen kommer från städer. I Dubai går idag omkring 70 procent av energin till att kyla byggnader.
Hur vi bygger, bor och rör oss i städer är därför inte en fråga som kommer att försvinna.
Luca Ballarini formulerade en av konferensens mest centrala frågor: Hur kan vi koldioxidoptimera städer och samtidigt säkra en mänsklig, attraktiv design?
Eller ännu vassare: hur skulle en urban livsstil med nollutsläpp se ut – och vad skulle få människor att förälska sig i den?
4. Nästa urbana kvalitetsfråga kan bli kroppslig
Om byggnader påverkar stress, känslor, gemenskap och tillit behöver stadsutvecklingens kvalitetsbegrepp breddas.
Det räcker inte att fråga om en byggnad är energieffektiv, ekonomiskt hållbar eller visuellt intressant. Vi behöver också fråga: vad gör den här miljön med människorna som vistas i och kring den?
Detta kan få konsekvenser för allt från byggregler och finansieringsmodeller till hur kommuner, fastighetsägare och arkitekter formulerar sina mål.
Rotterdam som vägvisare
Rotterdam visar i praktiken att framtidens stad behöver arbete med två tidshorizonter samtidigt. Å ena sidan behövs visioner för vilket slags liv man vill möjliggöra. Å andra sidan är experiment, lärande och en vilja att låta varje projekt bära med sig erfarenheten från det förra en nödvändighet om man inte vill ’backa in i framtiden’.
Insikten om detta arbetssätt gäller långt utanför stadsbyggnadsfältet.
För organisationer, kommuner, regioner och företag är lärdomen densamma: i en tid av klimatförändringar, demografiska skiften, tekniksprång och nya sociala behov räcker det inte att optimera dagens system och funktioner. Vi behöver utveckla förmågan att pröva, känna av, lära och bygga vidare.
Vill ni förstå hur omvärldsförändringar påverkar era platser, verksamheter eller strategiska beslut?
Kairos Future hjälper organisationer att se mönster i förändring, att utforska möjliga framtider och att omsätta insikter till strategi, innovation och handling. Hör av dig till oss om ni vill stärka ert omvärldsarbete och bygga mer framtidsberedda beslut.
Lyssna också: Framtidsstudion om framtidens stad
Vill du fördjupa dig i frågorna om stadsutveckling, och särskilt i hur scenarioanalys kan framtidssäkra planeringsprocesser? Välkommen att lyssna på vår podd Framtidsstudion, avsnitt 81 och 82 där artikelförfattatern Anna-Paula Jonsson samtalar med Anna Edblom och Krister Lindstedt från White Arkitekter. Du finner Framtidsstudion överallt där poddar finns, exempelvis här på Spotify.