Framtidens monster
Framtiden förknippas med hopp och spänning – men också med rädsla och oro. Ordet monster kommer från latinets monere som betyder ”varning” – och genom historien har människor hanterat sin oro och sina rädslor inför framtiden genom att avbilda dem som monster, varningar för beteenden, utvecklingar, och krafter som hotar samhället och familjen. Ofta avfärdas de som vidskepelser av framtidsforskare och utbildare – men det finns djup förståelse att vinna i att undersöka vad människor är rädda för, och hur framtidens monster faktiskt ser ut.
Monstret som symbol
Historikern och monsterforskaren Bo Eriksson menar att vi i århundraden om inte årtusenden hanterat våra rädslor genom att avbilda dem. Det som har en fysisk form är lättare att förstå än de abstrakta och ofta svårfångade rädslor som håller oss vakna på natten. Monstret är en symbol för det vi fruktar och det vi vill ta avstånd från, det vi avskyr hos andra – eller kanske allra mest, det vi avskyr hos oss själva. När artonhundratalet led mot sitt slut sade filosofen och revolutionären Antonio Gramsci att ”detta är monstrens tidevarv”, och kanske gäller samma logik i den moderna världen när det långa nittonhundratalet tar slut, men 2000-talets logik inte ännu är tydlig. Osäkerheterna hopar sig inför framtiden, och monstren träder fram som svar på det, för att avbilda det vi är rädda för. För ett sekel sedan var det monster som vampyren och zombien som fick illustrera ångesten man upplevde då – vampyren som symbol för den antika, blodsugande aristokraten som lever bokstavligt eller bildligt på bönderna, och zombien som symbol för slaveri och revolt men också som symbol för propaganda och desinformation. Då som nu var dessutom den rebelliska roboten ett monster som fick avbilda skräcken inför tekniken.
Mördarroboten – en varning?
Många forskare och tänkare menar att vi idag är alldeles för vårdslösa med AI-forskningen och att vi släpper lös krafter vi inte förstår. Personer som Max Tegmark, Eliezer Yudkowsky och Nick Boström menar att AI är ett hot mot hela mänskligheten, på närmare håll än vad vi tror. Svenskarna instämmer och av de som är bekanta med AI-utvecklingen är det betydligt fler som anser att risken med AI borde vara en politisk prioritet i storleksordningen klimatkris eller kärnvapen. Utöver rädslan för arbetslöshet och teknikskiften rent allmänt finns risken – som Tegmark och company tror på – att AI blir så pass intelligenta på så kort tid att de kan kollra bort och manipulera mänskligheten genom övermäktig beräkningskapacitet, kapabel att överlista människor på sätt vi inte ens kan föreställa oss.
Rädslan för varandra
Än större än rädslan för roboten, och mer oroande för framtidsforskare på kort sikt, är rädslan för varandra och tilliten till samhället rent allmänt. Vi oroar oss i Sverige mer och mer för våldsverkare och överfall, och vi räds främlingar i högre grad än förr. Det här är naturligtvis en negativ utveckling för samhället på flera plan. Dels för att tilliten är en viktig komponent i ett väl fungerande samhälle men kanske framför allt för att den konstanta rädslan och oron har en stark negativ inverkan på den mentala hälsan – och då framför allt hos barn och unga. Forskarna Björklund, Gray och Lancy menar i en studie i Journal of Pediatrics att bristen på fri lek gör barn mer ängsliga och mindre självständiga – just därför att de aldrig tillåts vara i obekanta eller obekväma situationer utan en vuxen. Det visar sig vara väldigt viktigt att få möta ”monstren” utan att kunna hålla föräldrarna i hand, för att lära sig att hantera rädslan. Det är den möjligheten som tillåts allt färre och färre barn idag, därför att de vuxna själva är ängsliga och inte släpper barnen ur sikte. Rädsla föder rädsla, alltså, och kontrollbehovet kan visa sig slå tillbaka på en ungdomsgeneration som inte vågar själv och därmed får svårt med ångest, depression, och rädsla senare i livet.
Hjälp med att bemöta rädslan
Svenskarnas monster idag – de konkreta rädslorna – är för våldet, både på nära håll från terrorister och brottslingar, till de mer avlägsna som krigen i Ukraina och Israel. Visserligen är rädslan ofta väldigt omedelbar och känslig för vad som är i nyheterna just i dag, men det finns alltjämt långsiktiga hot att hantera. I litteraturen och filmerna räcker det inte med att döda vampyren eller seriemördaren, han reser sig igen och kommer tillbaka, igen och igen. Historiskt har den här sortens ostoppbara våldsverkare använts för att illustrera våldets cykliska natur – våld föder våld, och vi avslutar sällan en konflikt genom seger i strid. På samma sätt behöver samhället hitta långsiktiga lösningar på de omedelbara rädslorna. Beslutsfattare och samhällsbyggare måste kunna hantera sin egen rädsla för att agera inte bara på impuls, utan med genomtänkta strategier.
Det är inte rimligt eller rationellt att bli rädd för ett monster på filmduken förstås – men det är heller inte klokt att ignorera människors rädsla. När vi börjar se monster i samhället, i form av skjutningar, ökande ångest, krigsbrott i världen och stigande havsnivåer, bör vi minnas att monster betyder just varning.
Det otäcka monstret finns kanske inte. Men rädslan som ligger bakom gör det absolut, och den rädslan måste samhällsbyggare både kunna hantera och kunna förebygga. Det hjälper tyvärr inte i verkligheten att blunda.
Den här artikeln är en förkortad version av rapporten ”Framtidens monster”, som du kan ta del av genom att gå med i Kairos Future Club. Kairos Future Club är en prenumeration på spännande rapporter, givande seminarier och möten med andra framtidsintresserade människor i en mängd olika organisationer. Vill du veta mer? Kontakta Helena Mella för mer information.